Nytt typsnitt lättare att läsa för dyslektiker

Ett typsnitt som sätter läsbarhet före estetik var målet när Christian Boer formgav Dyslexie. Med olika långa staplar och kursiva drag är typsnittet lättare att läsa för dyslektiker.

Den nederländske formgivaren Christian Boer har själv dyslexi. Ofta upplever han att bokstäverna ställer sig upp och ner eller vänder sig åt fel håll när han läser. Typsnittet Dyslexie är hans sätt att skapa en så gynnsam läsmiljö som vanligt. Bokstäverna är formgivna på ett sådant sätt att läsaren inte ska tappa koncentrationen.

Dyslexie kännetecknas därför inte av den enhetlighet som präglar de flesta andra typsnitt. Bokstävernas staplar är olika höga, kursiva drag ger bokstäverna unik karaktär och större bredd nertill gör att färre vänder dem upp och ner.

Typsnittets egenskaper har testats genom olika undersökningar vid nederländska universitet. Resultaten visar att texter skrivna med Dyslexie får tre av fyra att läsa snabbare och att göra färre fel. Lika många skulle också rekommendera typsnittet till andra.

Här kan du ladda ner Dyslexie kostnadsfritt.

Anders

Tags: 

11 kommentarer

Kommentarer

Det är inte alls säkert att ett sådant typsnitt skulle hjälpa, och sammanhangen där det är applicerbart är få. Alla typer av dyslexi är inte lika.

Något som kanske är mer användbart, men inte alls lika spännande som en ny produkt, är några typografiska tips.

· Kortare radlängder (45-70 tecken)
· Större punktstorlek på text
· Vänsterjusterad text

Här finns lite åsikter om typsnittsval mot typografi och påverkan på läsbarhet för dyslektiker:

http://bigelowandholmes.typepad.com/bigelow-holmes/2014/11/typography-dy...

Mycket läsvärd länk, inlagd av Anonymous. Bygger på forskning, ´men författarens forskningssammanställning ger inte stöd för ovanstående artikel.

Jag är mycket skeptisk. Det här typsnittet är en så kallad linjär. Linjärerna har egenskapen att de saknar seriffer, de små klackar som tillsammans bildar en baslinje för läsaren att följa, och som då gör att det bli färre så kallade regressioner. Regressioner är när ´läsaren går bakåt i texten för att läsa om från det ställe där han eller hon senast förstod texten. Läsbarhet, där typsnittet är en del, handlar om väldigt många fler saker, radavstånd, antal tecken per rad, till och med papperskvalite (blänk/inte blänk, luckor mellan orden, osv. Dessutom gäller lite olika saker för typografi på papper respektive på nätet.
Att en person har dyslexi och utgår från att alla andra dyslektiker läser på samma sätt är heller inte sakligt.
Dessutom är typsnittet inte kursivt. Kursiva typsnitt har helt andra kännetecken. Detta typsnitt är lutande, medan kursiva typsnitt inte alls behöver luta. Lite smått osaklig artikel... osakligheten kanske mest består i att den är kortfattad och ensidigt talar för ett typsnitt.
Till sist; Vilket nederländskt universitet?

Speciellt på skärmen är det inte alls säkert att serifer bidrar till läsbarhet, utan det som brukar jämföras är geometriska och groteska sans-serif typsnitt utan kontrast med transitionella seriftypsnitt med kontrast. Just de ”kursiva dragen” som nämns i artikeln kan man även beskriva som kalligrafiska, här är de små men viktiga. De kan man se för sig själva i t.ex andra typsnitt som Syntax, Auto, Whitney, så kallade Humanist Sans. De kalligrafiska dragen ser man även här på t.ex gemene ”l” som har en liten svans och förtydligar en skillnad från versal ”I” och siffran 1.

Universitetet i frågan, samt resten av typsnittet finns här:
http://www.dyslexiefont.com/en/dyslexia-font/research/

Som sagt, all dyslexi är inte likadan. Min dotter har så dåligt arbetsminne och höselminne att talböcker aldrig varit henne till hjälp. Hon hade otroligt svårt att skriva, meningarna lutade alltmer neråt i slutet och bokstäverna blev större och större. Men så började de öva på skrivstil i skolan och helt plötsligt skrev hon läsligt med mera flyt. Så jag tror att för henne skulle det här vara ett bra hjälpmedel. Vi måste komma ihåg att funktionsnedsättningar är unika för varje individ och att var och en kan behöva stöd som ser olika ut. Nu är min dotter myndig och hon avskyr sin dyslexi. Jag ska försöka få henne att ladda ner Dyslexi men åtminstone ska jag så göra!

Som grafiker ser jag ett stort kunskapstapp på grundläggande typografi. Färgers kombination är också ett problem som ökar i textsammanhang.

Jag undrar, kan det vara så att dyslektiker läser bokstav för bokstav medan icke-dyslektiker läser ordbilder?
I så fall skulle linjärer och gles text vara bra för dyslektiker medan optimerade (lagom spärrade) ordbilder och seriffer är bra för icke-dyslektiker?

Handikappanpassade produkter är ju ofta bättre för även icke-handikappade, det är en ganska skön kompromisslös princip. Är detta ett undantag från den?

Nja. Personer som har dyslexi läser ofta mindre automatiserat (bokstav för bokstav är vanlig men också helordsläsning). Den grundläggande problematiken är att det är svårt att lära sig kopplingen mellan ljud och bokstav, vilket naturligtvis försvåras av att många bokstäver har liknande drag (t.ex.: bpdqgh, vwy, hnmu, tf, ijl, oö, aåä, ce, OÖQ, EF m.fl.).

Jag tycker vissa principer i typsnittet är bra (luftigare, större kontraster, tjock botten) men tyvärr ser det lite barnsligt ut.

Jag är för min del helt säker på att baslinjen är viktig för att minska antalet regressioner. Och det tror jag är viktigt för både normalläsare och dyslektiker. Varför skulle det vara mindre viktigt för dem att få en tydlig baslinje att hålla sig till? Sedan är det ju ett faktum att pappersläsning och skärmläsning inte är riktigt samma sak.
Håller med Anonymous.

Lägg till ny kommentar