Gästblogg: Vad gör en keramiker?

3 kommentarer

När jag berättar för någon att jag ägnar mig åt keramik känner jag mig kraftigt begränsad av svenska språket. Det gör jag aldrig annars – det är på svenska jag vanligtvis har förmåga att uttrycka mig djupt och exakt. Därför blir jag så frustrerad när mitt modersmål haltar just när jag ska berätta om något av det mest förekommande i mitt liv.

Framför allt saknar jag ett övergripande verb. Tänk så enkelt att kunna säga ”nu går jag och keramikar” på samma sätt som jag kan gå för att snickra, baka eller meka utan att behöva precicera vilken teknik eller vilket verktyg jag tänker använda. Det är enkelt att skapa verb på svenska, men i det här sammanhanget har vi inte fått till det. Jag skrev ett inlägg om detta på ett keramikforum på nätet. En person svarade att hon säger ”jag går och lerar”, men det funkar bara i den närmaste bekantskapskretsen påpekade hon.

Ett övergripande verb för keramikerns göromål behövs så mycket mer som det dessutom saknas ännu fler verb. Låt mig ge ett exempel genom en dialog mellan mig (A) och valfri icke keramikinsatt person (B):

A: Jag har en keramikverkstad.

B: Åh! Det verkar så roligt att dreja!

A: Oftast använder jag andra tekniker...

Nu står jag inför ett problem: B föreställer sig att alla keramiker drejar, men jag har själv inga vettiga verb att använda för det som inte är drejning. Jag brukar förklara att jag mest ”kavlar och skulpterar”, men båda dessa ord leder B:s tankar åt fel håll (se den bifogade bilden av ett av mina ”kavlade och skulpterade” föremål). Alternativet ”jag bygger föremål av kavlade lerplattor” fick jag idag som användbart men lite omständligt förslag på keramikforumet.

På engelska skulle jag kunna prata om ”slab building”, vilket åtminstone är mer relevant än svenskans ”kavling”. Kavlingen är bara en förberedelse av materialet, precis som att snickaren hyvlar plankan innan hen börjar skapa något av den. Först när jag har en jämn och slät lerplatta börjar den kreativa processen, byggandet.

Som språknördig keramiker tycker jag förstås att det här är en jätteintressant språkfråga. Ser vi till hantverkshistoria kan jag till viss del förstå att dreja blev ett sammanfattande ord för att tillverka bruksföremål av lera – en gång i tiden fanns det ju många krukmakare, och en krukmakare måste vara skicklig på att dreja. Men även krukmakaren måste ju ändå göra annat än dreja innan föremålet är färdigt, till exempel beskicka (vilket betyder finputsning av det drejade föremålets botten), dra handtag, dekorera (som i sig innebär en mängd olika tekniker), glasera och bränna. Ändå finns det inget verb som sammanfattar alltihop.

Snickaren snickrar, målaren målar, bagaren bakar men krukmakaren måste gå in på detaljer.

Själv är jag definitivt ingen krukmakare, jag är keramiker. Vad gör en keramiker, om vi nu inte hinner gå in på detaljer?

Anna Holmberg Björk

som delar sitt liv mellan att vara verksamhetsutvecklare i Göteborg och keramiker i jämtländska Hammarstrand

Tags: 

Kommentarer

Vad gör en konstnär? Vad gör en trädgårdsmästare? Vad gör en sadelmakare? Vad gör en glasmästare? Vad gör en advokat? Vad gör en krukmakare?

Exakt! Vissa aktiviteter har fått övergripande verb, andra inte – trots att det skulle underlätta. Det är just det som är intressant att fundera på.

Pete Seeger menar så här i en sång:
A writer writes, but do fingers fing?
And if a vegetarian eats vegetables, what does a humanitarian eat?

Lägg till ny kommentar