Debatt: Språklagen berikar svenskan

Ledarskribenten på Norrköpings tidningar är orolig för svenskan. Men det är inte engelskans inflytande, sms-språket eller den så kallade rinkebysvenskan som hotar. Nej, det är språklagen och regeringskansliets språkvårdare. Ledaren pekar särskilt ut två mörka moln som tornar upp sig över ärans och hjältarnas språk: Svarta listan med ord och uttryck som ersättas i författningsspråk, och så Klarspråkskristallen, Språkrådets pris för en klar och tydlig svenska. Dessa två företeelser står, enligt Norrköpings tidningar, för vårdslös språkvård.

Vad är det då som bekymrar ledarskribenten? Först Svarta listan. Den är, enligt ledaren, ”full av till synes fullt normala ord som är tabu för våra stackars hunsade statstjänstemän”. Svarta listan sätter upp snäva ramar som gör den offentliga svenskan färglös och trist, argumenterar man vidare. Vad mycket mer spännande det vore att få brev och beslut som innehöll vackra ord som anbringa, hemställa och obilligt!

Ja, kanske det. Allt är lätt för den som redan kan. Många (exempelvis svensklärare, jurister, språkvetare och ledarskribenter) skulle säkert njuta av att få ett brev som kryddats med Svartalistanord. Ordkunskap ger kulturellt kapital – den som tvivlar kan titta in på Facebook den dag då högskoleprovets orddel offentliggörs som test i dagstidningarna.

Men den offentliga svenskan ska inte vara spännande. Den ska vara vårdad, enkel och begriplig – och demokratisk. Alla har rätt att förstå innehållet i utskick från myndigheterna. Ja, i allt offentligt språk. Den som vill njutningsläsa har en hel uppsjö utmärkta romaner på svenska att förlora sig i, som Paulina Nyman påpekade på Twitter.

Det här betyder förstås inte att myndighetsspråket behöver bli färglöst. Att hävda det är ungefär som att påstå att vi ibland behöver ta till engelska ord och uttryck för att svenskan är så fattig. Eller som att malligt slå fast att konceptet ”lagom” inte går att uttrycka på andra språk än svenska. Det går utmärkt att skriva vacker, ändamålsenlig myndighetssvenska utan att använda ord som mottagaren måste slå upp eller be en jurist förklara.

Klarspråkskristallen då? Det är lite svårt att tyda ut exakt vad NT har emot den. Skribenten oroar sig för att ”man nu låtit klarspråksarbetet gå till överdrift i Hovrätten”, utan att ge några exempel på denna ohämmade klarspråksiver.

Att en domstol ska skriva klarspråk i texter som vänder sig till allmänheten kan tyckas självklart. Det ska inte vara nödvändigt att gå juristlinjen för att kunna ta del av innehållet i en dom. Många tidningar rapporterade nyligen att unga jurister ofta använder ett onödigt krångligt språk. En förklaring kan vara att man under utbildningsåren bemödat sig om att internalisera det juridiska fackspråket. Äldre jurister har ofta betydligt lättare för att skriva klarspråk. Det betyder förstås inte att de glömt bort sin juristsvenska, utan bara att de lärt sig när den bör och inte bör användas.

En sak har NT alldeles rätt i: Språklagen ger det offentliga ett särskilt ansvar att vårda det svenska språket. Men det innebär inte att vi ska värna om svåra ord, passiveringar och långa inskott i myndighetstext. Språklagen slår fast att svenskan är samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till. Det innebär bland annat att myndigheterna måste arbeta med terminologi, så att svenskan även fortsättningsvis ska kunna användas inom alla samhällsområden. Det är motsatsen till vårdslös språkvård.

Anna Antonsson är språkkonsult och språkvårdare.

Foto: Fredrik Mjelle

Tags: 

6 kommentarer

Kommentarer

Så rätt! Undrar hur ofta NT:s journalister själva kryddar med några berikande ord från Svarta listan bara för att ge artiklarna lite språklig spänst.

Bra replik Anna! Antingen har NT's ledarskribenter helt slut på ämnen att raljera över, eller så är det någon smygsverigedemokrat som intagit redaktionen och försöker genom obegripliga logiska kullerbyttor klamra sig fast vid en exkluderande språkanvändning som verktyg för utfrysning och segregering. Språk är till för att förstås och utvecklas, heja Språkrådet och klartextanvändarna!

För många år sedan arbetade jag som handläggare på en statlig myndighet. Myndighetschefen var jurist. En gång granskade han ett utkast till ett remissvar som jag skrivit. Så skrattade han och sa: "Det här är alldeles för enkelt och rakt. Tänk på att det ska läsas av tjänstemän på andra myndigheter. De förstår inte enkelt språk."

Jag antar att han hade en viss erfarenhetsmässig grund för denna åsikt. Men jag lärde mig snart att skrivelser på enkelt språk verkligen uppskattades också av andra tjänstemän. Det är likadant med t ex ingenjörer. De har ofta tillräckliga kunskaper för att tränga in i en teknisk och svårbegriplig text, men det är jobbigt för dem. Det som är enkelt och tydligt går med andra ord hem bättre hos dem.

Faktum är att bara man får lite träning så är det också enklare att skriva enkelt än att skriva tillkrånglat. Men många osäkra skribenter törs kanske inte. De är rädda att det inte ska se tillräckligt fint ut. Vi ser samma sak i bland i doktorsavhandlingar från universiteten. Doktoranderna verkar rädda att en text som är för enkel och rak ska antyda att det inte finns avancerad forskning bakom.

En poäng är måhända att det går utmärkt att skriva obegriplig rappakalja utan att bryta mot någon klarspråksregel eller använda något svartlistat uttryck. Och jag har för mig att jag sett exempel där förenklingen inte bara var begripligare utan också missvisande (läsaren begrep, men tyvärr fel). Att skriva begripligt kräver mer än att man undviker vissa ord & fraser och att man följer en radda regler.

Visst. Alla skall matas med tesked numera. Skall man inte få ställa några krav på läsaren? Klarspråksprincipen innebär ju till syvende och sist att man måste rätta sig efter den som har svårast att begripa.

Försök att i offentlig text beskriva metoden för beräkning av den engelska rabatten på EU-avgiften med de barnkammarriktlinjer som präglar klarspråksarbetet!

Ledaren i NT var oerhört uppfriskande och -för att använda ett ord ur årets nyordslista- uppenbarligen chockerandeför åsiktstalibaner. Jag hemställer om att få anse att det inte ör obilligt.

Lägg till ny kommentar