Prenumerera på bloggen
  • Semester och sommarlov är den perfekta tiden att titta, lyssna och läsa i kapp allt det som inte hunnits med under våren. Här är våra tips för att berika en stunds vila i hängmattan eller några timmar på en sommartom arbetsplats:

    SR bjussar på ett stort arkiv av Språket i P1 för både lyssning och nedladdning.

    Språkkonsulterna lanserade nyligen det första avsnittet av Språkpodden.

    SVT har samlat ett knippe gamla avsnitt av Värsta språket med Fredrik Lindström.

    UR ger dig chansen att (åter)uppleva fyra årgångar av Språktidningens evenemang Språkforum. Årets upplaga av Språkforum spelades inte in av UR – den hittar du i stället på Youtube.

    Ordkommissionen – ett språkprogram med Nathalie Mark och Niklas Clarkson – sändes under våren på Studentradion i Uppsala. Avsnitten finns fortfarande att lyssna på i poddformat.

    Institutet för språk och folkminnen erbjuder utöver gamla årgångar av Språkvård och färska årgångar av Klarspråk även skrifter om dialekter, ortnamn med mera.

    Språkförsvaret samlar på sin webbplats aktuella artiklar om språk.

    Och Dagens Nyheter publicerar varje vecka en språkkrönika signerad någon från Språktidningens redaktion.

    Nu tar vi sommarledigt från bloggen. Nästa nummer av Språktidningen utkommer den 13 augusti. Då är också bloggen tillbaka. Trevlig sommar!

    Anders, Maria och Patrik

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovićs app Zlatan unplugged har inte bara laddats ned hundratusentals gånger. Appen har också på ett frapperande sätt gjort avtryck i språket. Sedan lanseringen har nämligen användningen av frasen ”i sin app” ökat med 998 procent – enbart på grund av Zlatan Ibrahimović.

    I oktober förra året lanserade Zlatan Ibrahimović en egen app. I den kommenterar han matcher, värvningar, rykten och annat. De uttalanden som anfallsstjärnan gör i sin app blir ofta nyheter eller citeras i medierna. Häromdagen rapporterade exempelvis Expressen om Zlatan Ibrahimovićs semester i USA med information från appen som underlag.

    När den släpptes i höstas fanns det bland sportjournalister en oro för att Zlatan Ibrahimović skulle nobba intervjuer och presskonferenser och i stället ofta hänvisa pressen till appen. Om farhågorna besannats eller inte låter Språktidningen vara osagt. Däremot står det klart att lanseringen påverkat den moderna svenskan.

    Användningen av frasen ”i sin app” – där det oftast handlar om formuleringar som ”säger Zlatan i sin app” eller ”skriver han i sin app” – har under de senaste åtta månaderna ökat med 1 000 procent i svensk press. Jämförelsen är gjord med de tolv månader som föregick lanseringen av Zlatan Ibrahimovićs app. Visserligen finns det exempel på andra användningar av frasen ”i sin app”, men hela 98,2 procent gäller just fotbollsspelarens app. Uppsvinget som beror just på Zlatan Ibrahimovićs app är 998 procent.

    Så ser utvecklingen ut vid sökningar i databasen Presstext, som samlar texter från svenska tidningar och tidskrifter. I databasen Retriever, som innehåller fler tidningar och även texter från nätet men också fler dubbelpubliceringar av samma artiklar, är ökningen hela 1 562 procent. Även här jämförs de dryga åtta månader som gått sedan lanseringen i oktober förra året med de tolv månader som föregick släppet av Zlatan Ibrahimovićs app. Här handlar 95,3 procent av användningen av frasen ”i sin app” om fotbollsspelaren. Med övriga belägg exkluderade stannar den ökning som kan tillskrivas Zlatan Ibrahimovic på 1 488 procent.

    I ett av Språktidningens första nummer utsåg Lars Melin ”jag vet inte” till svenskans vanligaste mening. ”I sin app” är definitivt inte den vanligaste frasen – men frågan är om det finns någon annan fras som gjort en så frappant framryckning under det senaste året som ”i sin app”.

    Anders

    0 kommentarer
  • Kunskapsgapet ökar mellan elever med föräldrar som tjänar mycket och elever med föräldrar som tjänar lite. Men gapet minskar om elever från hem med låga inkomster får motionera innan de sätter sig i skolbänken. Det visar en amerikansk studie publicerad i Frontiers in psychology.

    De senaste femtio åren har kunskapsgapet i amerikanska skolor ökat dramatiskt. Elever med föräldrar som är höginkomsttagare har bättre provresultat, får bättre betyg och går i större utsträckning vidare till högre utbildning – som de i sin tur oftare slutför än elever med föräldrar som är låginkomsttagare.

    Med tolv minuters motion före lektionen får dessa elever betydligt bättre resultat. Efter en stunds fysisk aktivitet var det lättare för eleverna att behålla koncentrationen samtidigt som läsförståelsen förbättrades.

    Även elever med föräldrar som är höginkomsttagare hade lättare att behålla fokus efter att ha motionerat, men motionen gynnade dem inte lika mycket. Och deras läsförståelse påverkades inte alls.

    Förklaringen tros vara att elever som har föräldrar som är låginkomsttagare är mer stressade. Fysisk aktivitet får stressen att minska och därmed öka förutsättningarna för att lyckas i skolarbetet.

    För att alla ska få chansen till bättre resultat föreslås i rapporten särskilda åtgärder för skolor där många elever har föräldrar som är låginkomsttagare. Genom att baka in korta pauser för fysisk aktivitet mellan lektionerna skulle dessa elever ges möjlighet att uppnå bättre betyg.

    Studien genomfördes vid Dartmouth college i New Hampshire, USA. Deltagarna var 17 till 21 år.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Det nya medielandskapet innebär ett enormt utbud av nyheter och åsikter. Men mångfalden är ibland bara teoretisk. På nätet är det lätt att stänga in sig i en ekokammare och aldrig behöva ta del av ståndpunkter som utmanar den egna världsbilden.

    Inom amerikansk samhällsdebatt har echo chamber länge varit ett begrepp. Med politiskt färgad nyhetsrapportering är det möjligt att välja nyhetsförmedlare efter åsikt och därmed få den egna uppfattningen bekräftad. I Expressen skriver Anna Dahlberg om skillnaderna mellan tv-kanaler som Fox News och MSNBC:

    Problemet med dessa ekokammare är att de spär på den politiska polariseringen i USA. Väljarna matas bara med den egna sidans argument och behöver aldrig en ta del av motståndarens syn på saken. Följden har blivit ett alltmer lamslaget Washington; den politiska mitten har imploderat. Sverige är långt ifrån något USA. Tvärtom utmärks vårt medielandskap av public services starka ställning och ett utbrett tidningsläsande. Men det är trenden som är det intressanta här.

    Anna Dahlberg ser liknande tendenser i Sverige. Allt fler mediekonsumenter tar del av nyheter som präglas av förmedlarens politiska färg. I Svenska Dagbladet skriver Erica Treijs om sina upplevelser av en ekokammare på nätet:

    Det var en ren impulshandling. En artikel om efterbörden av Jens Spendrups medverkan i Ekots lördagsintervju, den där han bland annat påstod att anledningen till att det är så få kvinnor i styrelser var att det saknas kompetenta kvinnor. Jag kunde inte motstå att engagera mig i kommentarsfältet där diskriminerande åsikter flödade fritt. Ställde en ilsken fråga, med en naiv förhoppning om eftertänksamhet. Men som man ropar får man svar. Speciellt i en ekokammare för män mot jämställdhet.

    I Sydsvenskan berättar Lennart Pehrson om den mediala situationen i USA. Där ser han ekokammaren som en plats där egna åsikter förstärks likt ett eko genom att upprepas från olika aktörer med samma ideologiska hemvist:

    Samtidigt har nyhetsmedierna förändrats och fragmentariserats i en illusorisk valfrihet. Istället för att mötas på ett åsiktstorg där olika uppfattningar bryts mot varandra, får både politiker och väljare nu invanda föreställningar förstärkta i en medial ekokammare. Det ger åtminstone en del av förklaringen till teapartyrörelsens övertygelse om att den från sin snäva minoritetsposition för folkets talan med kravet att president Obamas sjukvårdsreform ska monteras ned om USA:s lånetak ska höjas.

    Ekokammare är i denna betydelse belagt i svenskan sedan 2010. Ordet har innan dess förekommit framför allt i recensioner av litteratur och musik. Kerstin Vinterhed använde ordet i Dagens Nyheter redan 2002:

    "Tankens pilgrimer" inleds med ett citat av en trettonhundratalsmunk som begrundar bibliotekets väsen: böcker som talar om böcker. Citatet är falskt. Det är hämtat ur "Rosens namn" av Umberto Eco, ett eko av ekon i mänsklighetens stora ekokammare.

    Kanske kan ekokammare sägas vara besläktat med åsiktskorridor, ett annat nyord som förekommer flitigt i den politiska debatten. Åsiktskorridoren symboliserar den begränsade flora av åsikter som kan uttryckas utan att mötas av en storm av upprörda protester på nätet. Om åsiktskorridoren skulle smalna av ytterligare skulle den i slutändan kunna bli förvillande lik en ekokammare.

    Anders

    0 kommentarer
  • När Olle Josephson i Språktidningen 3/14 analyserar språket i serier jämför han texten i bildrutorna med skönlitteratur. Men det saknas en grundläggande aspekt i analysen – nämligen bilden, skriver serieforskaren Emma Rendel.

    Det är roligt när serier diskuteras. Och extra roligt när de diskuteras på nya platser och av personer som kan ge insikter utifrån andra synvinklar än de vi som intresserar oss för seriemediet är vana vid. Tyvärr tycker jag att Olle Josephson klipper av halva kroppen i den bild som han visar oss av serierna.

    Dialogerna som presenteras är ryckta ur sitt sammanhang, både seriedialogerna och dialogen från Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Skillnaden är att dialogen ur Egenmäktigt förfarande är tagen ur ett sammanhang där den har ett före och ett efter, dialogerna ur serieromanerna är tagna ur ett före- och eftersammanhang, men också ur ett sammanhang där dialogen har ett "samtidigt" i form av bilden, ett samtidigt som på alla sätt påverkar hur vi läser dialogen.

    Att ur en serie ta texten från sitt bildsammanhang och bedöma dess innehåll är lite som att rycka ut en enda sida ur en roman och utifrån den bedöma hela romanens dramaturgi. Det går inte. Att jämföra "text"-språket i serier med texten i skönlitteratur ger en skev bild, och jag vet inte hur givande det är. I "språket serier" måste vi även räkna med bilden, gör vi inte det så talar vi inte längre om serier. Och om vi räknar med både texten och bilden, så måste vi också räkna med alla de otaliga sätt som texten och bilden kan interagera med varandra på och då skapa nya meningar och förståelser.

    Men hur var det då med texten i serierna? Det finns serier där det är vanligt med "en första replik som uttrycker en mer eller mindre stark känsla och en andrareplik som reagerar på den", med talspråksimitationer eller med många interjektioner som eh..., usch!, och oj! Samtidigt så skulle jag kunna hitta tusentals seriedialoger som innehåller ofullständiga meningar och korta fragment, likt dialogen ur Egenmäktigt förfarande som Olle Josephson använder som exempel, och ett otal serieromaner som inte innehåller någon som helst talspråksimitation eller ett enda eh..., usch! eller oj! Det beror helt på berättelsen och på berättaren.

    Men det är inte det som är Olles Josephsons huvudpoäng. Om jag förstår det hela rätt så är det att seriens struktur i sig formar ett särskilt textspråk. Han skriver att "det måste hända något i varje ruta – den måste vara betydelsebärande", och att "serierutan kräver starkare koncentration och känslouttryck i varje enskilt moment". Jag tycker att det här är intressant, själv upplever jag, när jag berättar i serier, att det krävs en form av koncentration, att berätta i serier kräver att en till viss grad måste kondensera berättelsen. Men jag vet inte riktigt om det är det här Olle Josephson menar? Vad betyder det att det "måste hända något" i varje ruta? Det måste det ju visserligen, i betydelsen att det inte kan vara en helt innehållslös ruta, men visst ser en väl ofta rutor som inte gör så mycket för berättelsen, som upprepar, fyller ut, kanske till och med bara dekorerar? Samtidigt så är all text i en roman också betydelsebärande på något sätt, den innehåller oftast inte slumpmässigt valda ord.

    När Olle Josephson beskriver hur "replikskiftet i en enda bildruta blir avgränsat och därför bildar en minidialog" så reagerar jag. För det är inte så här jag läser serier. Jag läser inte en ruta för sig och sedan nästa ruta för sig. Rutorna är inte tavlor som hänger på en vägg i ett museum och som ska beundras en efter en. De existerar i ett sammanhang. Det sammanhang vi tänker på först är berättelsen. Men både det visuella sammanhanget, sidans storlek, uppslagets komposition och hur olika visuella komponenter talar med varandra på sidan, och formatets, bokens, sammanhang, hur vi vänder blad och hur det påverkar vår upplevelse av berättelsen och av det visuella, är oerhört viktigt för serien som helhet. En ensam serieruta, taget ur sitt sammanhang, är för mig ganska ointressant.

    Jag tycker att det är jättekul med en diskussion om hur seriens form och speciella förutsättningar påverkar texten i den. Men jag tror att det är svårt att göra det om en ignorerar just formen och de speciella förutsättningarna. Serier är ett integrerat bild- och textberättande, försöker en skilja bilden och texten åt så kan viktigt innehåll försvinna.

    Emma Rendel

    forskare i serieberättande på Konstfack

    0 kommentarer
  • Vart fjärde språk på jorden är hotat. Och språkdöden kan bero på minskad biologisk mångfald. Det hävdar forskare i en rapport skriven på uppdrag av Världsnaturfonden.

    Biologisk och språklig mångfald går enligt forskarna hand i hand. I regioner med tropiska regnskogar finns inte bara en enorm artrikedom. Där brukar det också talas många olika språk. I öknen och på tundran går det däremot sällan att tala om någon översvallande mångfald – varken språklig eller biologisk.

    Författarna av studien anser att det finns ett samband mellan de två fenomenen. Gynnsamma temperaturer och nederbörd skulle alltså inte bara vara en förutsättning för ett varierat biologiskt liv, utan också för språklig mångfald. Biologisk mångfald skulle därmed lägga grunden för språklig variation.

    Sedan 1970 har enligt forskarna 30 procent av den biologiska mångfalden och lika mycket av den språkliga mångfalden hamnat i en situation där utrotningshotet är överhängande. Under samma period ska omkring 400 språk ha förlorat sina sista modersmålstalare. Minskningen av den språkliga variationen sker samtidigt som däggdjur, fåglar, groddjur och reptiler går tillbaka ungefär lika snabbt och lika mycket.

    Enligt forskarna bör framtida insatser för att rädda biologiskt liv därför också omfatta kulturer och språk. Som det främsta hotet nämns globaliseringen och exploateringen av naturresurser i länder där det finns många fattiga. Det är i sådana regioner som forskarna hävdar att språk, kulturer och gynnsamma temperaturer existerar under jämförbara och hotade förhållanden. De ska därför kunna räddas genom liknande åtgärder.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    1 kommentarer
  • Vid årsskiftet flyttas samlingarna från Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå till Uppsala. Universitetet har inte råd att behålla materialet i Umeå. I stället hoppas Umeå universitet på att en snabb digitalisering ska göra att samlingarna fortfarande kan användas för utbildning och forskning.

    Universiteten i Lund och Umeå har riktat skarp kritik mot Institutet för språk och folkminnens beslut att lägga ned Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, DAL, och Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå, DAUM. Bägge har också visat stort intresse för att ta över förvaltningen av arkiven. Nu ser det ut som att de idéerna defintivt har lagts i byrålådan.

    Umeå universitet anser sig inte ha råd att ta över DAUM:s material. En flytt av arkivet till universitetet skulle kosta 7,5 miljoner kronor och därefter medföra en årlig lönekostnad på 1,5 miljoner. Det anser universitetets ledning vara för dyrt – inte minst eftersom Institutet för språk och folkminnen får av staten öronmärkta pengar för att förvalta arkiven.

    Intresset för samlingarna har dock inte svalnat. I en rapport från den grupp vid universitetet som utrett frågan framkommer att i synnerhet materialet på samiska och meänkieli behövs för undervisning och forskning. Umeå universitet har ett särskilt ansvar för dessa två minoritetsspråk.

    Beskedet innebär att Institutet för språk och folkminnens plan på att vid årsskiftet flytta samlingarna till Uppsala ligger fast. Universitetets förhoppning är att digitalisering, fjärrlån och register ska göra så att materialet även i framtiden ska kunna användas av forskare, lärare och studenter.

    Här kan du läsa mer om besparingarna inom Institutet för språk och folkminnen.

    Anders

    1 kommentarer
  • En tropisk cyklon betraktas som mindre farlig om den namngivits efter en kvinna än efter en man. Men skenet bedrar. De oväder som får kvinnonamn är dubbelt så dödliga. Det visar en amerikansk studie publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences.

    Sedan 1950 har tropiska cykloner fått kvinnonamn. Mansnamnen började i USA att användas 1979. Sedan dess gäller regeln om varannan damernas och varannan herrarnas.

    Amerikanska forskare har studerat de farligaste tropiska cyklonerna under denna period – med undantag för Katrina och Audrey som anses vara så förödelsebringande och orepresentativa att de hade stjälpt hela undersökningen. I ett oväder som fått ett mansnamn dör i genomsnitt 23 personer. Men i ett oväder med ett kvinnonamn dör hela 45 personer.

    Tropiska cykloner med kvinnonamn uppfattas i regel som mindre farliga. Därför bryr sig också färre om varningarna och utsätter sig därmed för större risker.

    Slutsatserna får stöd av enkätsvar. Oväder med kvinnliga namn tros bland deltagarna vara mindre förödande och färre drabbade väljer därför att sätta sig i säkerhet.

    Beteendet är enligt forskarna ett exempel på omedveten sexism. Däremot anser de inte att resultaten pekar på fientlighet eller respektlöshet mot kvinnor. I stället tros attityderna påverkas av att kvinnor i allmänhet betraktas som mindre aggressiva och mer omvårdande än män. Sådana uppfattningar kan alltså visa sig vara ödesdigra i cyklonens öga.

    För att i framtiden undvika konsekvenserna av könsstereotyperna föreslår forskarna en översyn av namngivningen av tropiska cykloner.

    Resultaten har på sina håll bemötts med skepsis. Washington Post tar upp en del av kritiken, där det bland annat ifrågasätts varför Sandy inkluderats i statistiken.

    Uppdatering: Studien har fått hård kritik även från andra håll. Läs gärna diskussionerna om resultaten på Reddit.

    Anders

    Foto: Nasa (tropiska cyklonen Isabel den 18 september 2003)

    2 kommentarer
  • Den som lider av russofobi upplever en sjuklig rädsla för ryssar och Ryssland. Just nu är rysshatet särskilt utbrett i Sverige. Det hävdar president Vladimir Putins sändebud Sergej Markov i en intervju i Svenska Dagbladet.

    En fobi är enligt Svensk ordbok en ’situationsbetingad fruktan eller ångest som inte är förnuftsstyrd’. Sergej Markov anser enligt Svenska Dagbladet att Sverige, Finland, Polen och de baltiska länderna präglas av russofobi. På samma sätt som antisemitismen ledde till andra världskriget hävdar han att russofobin kan utlösa ett tredje världskrig.

    Russofobi är belagt i svenskan sedan 2002. Med anledningen av diskussionerna om ett finländskt Nato-medlemskap kommenterades debatten i Hufvudstadsbladet med just ”Russofobi” som rubrik:

    En del som in i Nato jäktar, i sin iver hårt förfäktar, att de som önskar skynda sakta, fegt sig vill för ryssen akta.

    I en artikel från nyhetsbyrån TT publicerad 2004 sägs det att ordet russofobi myntats av Sergej Jastrzjembskij, ett annat av Vladimir Putins sändebud:

    Putins speciella sändebud i Västeuropa, Sergej Jastrzjembskij, har lanserat uttrycket ”russofobi”. Finland hör till en grupp länder som förhåller sig misstänksamt gentemot Ryssland. Enligt Jastrzjembskij har Finland inte varit speciellt vänligt mot sin östgranne, men han nämnde inga specifika fall.

    Användningen av russofobi har ökat kraftigt under de senaste månaderna. Ordet förekommer ofta i texter som skildrar utvecklingen i Ryssland, Ukraina och annekteringen av Krim. I Dagens Nyheter beskrivs russofobi som ett sätt för Vladimir Putin att angripa oppositionen:

    Från president Vladimir Putin och nedåt förmedlas budskapet att rapportering ska vara ”patriotisk”. En strid ström av nya lagar som begränsar yttrandefriheten föreslås av parlamentariker som tävlar om att vara makten till lags – det senaste är förbud mot ”russofobi”. I detta klimat blir allt annat än jubel efter annekteringen av Krim liktydigt med förräderi.

    I Rysslands Röst, den ryska regeringens utlandskanal, betraktas inte russofobin som ett propagandaredskap. I stället ses den som ett fenomen där Ryssland utnyttjas som syndabock av politiska motståndare:

    Vissa ukrainska historiker har framfört sin egen legend – den nye hjälten Mazepa. Den ryske kejsaren Peter den Stores långvarige vapenbroder gick oväntat kvällen innan slaget över till Karl XII:s sida. Nu har Mazepa blivit det ukrainska folkets hjälte. En enorm våg av russofobi går idag genom landet och historien håller på att skrivas om. Ryssland har fått rollen som Ukrainas urgamla fiende, säger den ryske historikern Vladimir Artamonov. Och kampen om självständighet från Ryssland har blivit fundamentet i den ukrainska historiebeskrivningen.

    Anders

    3 kommentarer
  • Gunnar D. Hansson var en av redaktörerna för nyöversättningen av islänningasagorna till svenska. Den presenterades tillsammans med översättningar till norska och danska vid en ceremoni i Reykjavík den 28 april i år. Gunnar D. Hansson var också en av de medarbetare som läste ett avsnitt ur nyöversättningen. Ovan kan du se ett klipp från uppläsningen och här kan du läsa mer om projektet.

    Anders

    0 kommentarer

Sidor

Annons

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg