Prenumerera på bloggen
  • Bratthöfði i Reykjavík byter snart namn till Svarthöfði. Det enda som återstår i det kommunala beslutsmaskineriet är ett klartecken från fullmäktige. Därefter har den isländska huvudstaden en gata namngiven efter Darth Vader.

    När den första Star wars-filmen premiärvisades på Island 1977 fick Darth Vader namnet Svarthöfði (’svarthuvud’). Namnet har i sin tur koppling till den krigiska Sturlungatiden. En framstående kämpe var då Svarthöfði Dufgusson, som stred på Sturlungaättens sida. Han var dessutom släkt med Snorri Sturlusson.

    En intressant detalj i historien är Dufgus, Svarthöfðis far. Att fäder låter sina söner ”ärva” deras förnamn är vanligt. Här skedde det på ett annorlunda sätt. Dufgus sägs vara ett ord av gaeliskt ursprung, som är synonymt med Svarthöfði. Det är enligt Wikipedia bildat till gaeliskans dubh (’svart, mörk’) och gaoisid (’hår, tagel’).

    Men den Reykjavíkbo som lade fram förslaget, Óli Gneisti Sóleyjarson, syftade främst på filmens Svarthöfði. När Googles Street view-bilar för ett par somrar sedan rullade längs Reykjavíks gator såg han till att stå på trottoaren med Darth Vader-mask. Du kan se bilden på honom hos Nútíminn.

    Beslutet att byta namn på Bratthöfði klubbades i nämnden i går. Formellt ska namnbytet också upp i kommunfullmäktige. I regel brukar fullmäktiges beslut vara en formalitet eftersom frågorna redan förberetts i nämnderna. Men kommunpolitikerna i Reykjavíks rådhus skulle alltså kunna fälla förslaget.

    Óli Gneisti Sóleyjarson är i alla fall förväntansfull. I ett blogginlägg skriver han att han tänker vara på plats när Bratthöfði byter namn till Svarthöfði – naturligtvis iklädd Darth Vader-mask.

    Anders

    Foto: Lucas Arts

    0 kommentarer
  • I höst får elever i Stockholm lära sig datorernas språk. I ett pilotprojekt står nu programmering på schemat i flera grundskolor, meddelar Vetandets värld i radions P1.

    I Språktidningen 8/14 förespråkade bland andra Karin Nygårds, lärare på Sjöstadsskolan i Stockholm, att kodspråk ska läggas in i läroplanen. Och nu verkar det alltså som om fler har förstått vikten av att lära ut det språk som får allt större inflytande på våra liv. Hittills har undervisningen främst skett på ideell basis, och i den svenska skolan har det hänt väldigt lite. ”Man behöver kunna koda. Inte för att man ska bli professionell programmerare, utan för att man ska kunna styra vad datorn gör”, säger Björn Regnell, professor i programvarusystem vid Lunds tekniska högskola till Vetandets värld.

    Maria

    Foto: Joel Nilsson/Lindsten&Nilsson

    0 kommentarer
  • Trots störande buller kan barnets skrik tränga sig in i lyssnarens öron. Nu anser forskare att de funnit orsaken till att just skrik når igenom en matta av andra ljud. Skrik aktiverar amygdala där bedömningen av olika faror görs – och behandlas därför i hjärnan på ett annat sätt än vanligt tal.

    Samtidigt som ett flygplan passerar på låg höjd och hela kvarterets katter slåss ute på gatan lyckas barnets skrik alltid nå fram. Skriket är för människan en överlevnadssignal. Den som skriker aktiverar också hos mottagaren andra områden i hjärnan än traditionellt talspråk.

    Forskare i neurovetenskap vid Max Planck-institutet samt universiteten i Genève och New York fastslår att larmsignaler och skrik delar avgörande akustiska egenskaper. Bägge har en råhet och en grovhet som visar sig i snabba volymförändringar. Genom att använda funktionell magnetresonanstomografi kunde forskarna se hur amygdala aktiverades, den del av hjärnan där faror hanteras. Dessa unika egenskaper gör att skrik och larmsignaler skiljer sig från andra ljud. De gör det också möjligt att reagera snabbt och effektivt inför en annalkande fara.

    Skrik rör sig enligt forskarna i akustiska regioner dit vanligt talat språk inte når. Det handlar alltså inte bara om att skrik är högljudda och gälla. Att detta akustiska område finns är i sin tur en förutsättning för att just skrik ska vara ett effektivt biologiskt och socialt verktyg. Om skrik hade delat region med talat språk hade de inte fungerat lika bra som larmsignal.

    Forskarna samlade in skrik från bland annat frivilliga deltagare, filmer och videor på Youtube tillsammans med inspelningar av olika alarm. Eftersom larmsignalerna hamnar i samma akustiska område som skrik är det uppenbart att tillverkarna förstått vilka ljud som passar bäst som varningar.

    Nästa steg för forskarna är att särskilt studera barns skrik för att se om de varierar mer i ljudstyrka än andra skrik. De vill även undersöka djurs skrik för att se om samma fenomen återfinns hos andra arter än människan.

    Studien är publicerad i tidskriften Current Biology.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • På engelska har det länge talats om att den som lägger falska argument i motståndarens mun gör en straw man. Nu tycks uttrycket vara på väg att etablera sig i svenskan som halmdocka, halmgubbe eller halmfigur.

    I samhällsdebatten om samhällsdebatten sägs det ofta att många debattörer argumenterar ohederligt. Det handlar inte sällan om avsiktliga missförståenden där motståndarens argument förvanskas. Därmed kan debattören skräddarsy argument eller åsikter som visserligen aldrig framförts, men som är enkla att bemöta.

    Halmdocka är belagt i svensk press sedan 2008, halmfigur sedan 2008 och halmgubbe sedan 2006. I år har användningen ökat – i synnerhet av halmdocka och halmgubbe.

    I Expressen skriver Johannes Forssberg att debattknepet kan uppskattas av personer som redan håller med, men att det inte bidrar till några konstruktiva meningsutbyten:

    Det är enkelt att bygga en halmgubbe. Man tar sina politiska motståndare och gör en grotesk karikatyr av deras uppfattningar. Sedan går man till rasande angrepp och vinner debatten i stor stil. Fördelen med halmgubben är att den inte har någonting att sätta emot. ... Det är därför debatthögern och debattvänstern i allt större utsträckning debatterar mot karikatyrer som de båda sidorna har skapat av varandra. Var sida har var sin urhalmgubbe som vapen.

    Än så länge är det få skribenter som förutsätter att ordet är känt bland läsarna. I stället förklaras det i regel. När Tove Lifvendahl i Upsala Nya Tidning bemöter kritik från Håkan Holmberg hävdar hon att han använder sig av en halmdocka. I texten återger hon nästan ordagrant Wikipedias definition av ordet:

    Bygget av så kallade halmdockor är ett retoriskt grepp – medvetet eller omedvetet – och framkommer ofta i situationer då den utsedda motståndarens argument är svåra att bemöta rationellt.

    Uppdatering: Wikipedia-artikeln om halmdocka skapades redan 2005.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Den mest attraktiva accenten på de brittiska öarna är den som finns i republiken Irland. Den som däremot talar Brummie vinner inte många popularitetspoäng. Det visar en undersökning utförd av You Gov.

    Den som har irländsk accent har all anledning att inte försöka dölja sitt uttal. När britterna själva får avgöra är det nämligen accenten från grannlandet Irland som betraktas som mest attraktiv. Den irländska accenten får 42 poäng av You Govs panel. Nordirländsk accent får däremot bara 5 poäng.

    Tvåa på listan är received pronunciation, den så kallade BBC-engelskan, med 31 poäng och trea walesisk accent med 20 poäng.

    Hopplöst sist är brummie, som talas i Birmingham, med -53 poäng. Attraktiva är heller inte scouse (Liverpool) med -33 poäng, mancunian (Manchester) med -31 poäng, cockney (London) med -30 poäng och glaswegian (Glasgow) med -29 poäng.

    Accenter som talas i eller nära det egna hemmet får i regel bättre betyg där än av britterna i genomsnitt. Glaswegian får betyget 7 när enbart skottar får betygsätta den. Med -16 är cockney inte lika oattraktivt i London som i övriga Storbritannien.

    Undersökningen genomfördes av You Gov i november 2014. Där fick 2 018 britter betygsätta tolv brittiska och irländska accenter. Skalan som användes var mycket attraktiv, ganska attraktiv, varken attraktiv eller oattraktiv, ganska oattraktiv och mycket oattraktiv. Varje accent fick en popularitetssiffra genom att ta andelen positiva omdömen och därefter dra ifrån alla negativa omdömen.

    Anders

    Illustration: You Gov

    Foto: Thinkstock

    0 kommentarer
  • Är människans närmaste släkting på väg att utveckla ett språk som påminner om människans? Efter att ha studerat bonobon – som också kallas dvärgschimpans – anser forskare att den nått fram till förstadiet av språk, nämligen joller.

    Människan delar 99 procent av generna med bonobon. Sedan tidigare har forskare fastslagit att vi delar många egenskaper. Inledningsvis kommunicerar bägge ofta med gester, men där människan så småningom börjar använda talat språk nyttjar bonobon i stället lexigram, symboler som representerar ett föremål eller en tanke.

    Schweiziska och brittiska forskare har studerat bonobons pipliknande läten. Deras slutsats är att bonobon har nått fram till en evolutionär brytpunkt. Lätena påminner ofta om joller, och för att de ska kunna förstås måste mottagaren känna till sammanhanget. Bonobon kan alltså mer än att producera läten som är förknippade med en viss känsla.

    I dagsläget producerar bonobon enligt forskarlaget både läten som signalerar en utveckling mot något som liknar ett språk, och läten som sannolikt är medfödda. Det är utvecklingen till sammanhangsberoende läten som intresserar forskarna. Det kan ha varit så som människan en gång i tiden började att tala.

    Den här utvecklingen från pipljuden tros ha skett för minst sex miljoner år sedan. Antingen sprang människan ifrån bonobon, eller så har bonobon först i dag nått fram till det stadium som människan nådde för mycket länge sedan.

    Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Peer J.

    Här kan du läsa mer om bonobon.

    Anders

    Foto: Zanna Clay/Lui Kotale Bonobo Project

    0 kommentarer
  • Språkrådets frågelåda ger svar på många av de vanligaste språkfrågorna. Nu finns den inte bara på nätet, utan även som app. Du kan hämta appen, som heter Språkrådet, hos App Store och Google Play.

    En nyhet i appen är att du kan söka på hela kategorier och därmed se samtliga svar som gäller frågor om till exempel stavning, uttal, geografiska namn och språk och kön. Det går också att kombinera sökord med kategorier. Den som söker på hen enbart inom kategorin språk och kön får ett annat sökresultat än den som söker helt fritt på hen.

    Anders

    0 kommentarer
  • Innan telefonen uppfanns utvecklades i Turkiet ett visselspråk för att man skulle kunna kommunicera på stora avstånd. Den visslade turkiskan används fortfarande – och är dessutom unik eftersom ”talarnas” vänstra och högra hjärnhalva får arbeta lika mycket.

    På turkiska kallas den visslade turkiskan kuş dili, vilket betyder ’fågelspråk’. Det handlar enligt forskarna inte om något eget språk, utan om turkiska som anpassats just för att kunna visslas. Grammatiken sägs vara densamma, och det finns lika många ord som i ”vanlig” turkiska. Men för en person som enbart talar den vanliga turkiskan, är det mycket svårt att förstå det visslade språkets ”uttal”.

    Forskare i biopsykologi vid universitetet i Bochum har nu studerat den visslade turkiskan. Totalt deltog 31 personer bosatta i nordöstra Turkiet i studien. Där används visselspråket för att kommunicera med grannar som bor 700 meter bort på andra sidan av en djup dalgång.

    Vänster hjärnhalva är den som förknippas med språklig aktivitet. Talare av tonspråk använder i större utsträckning höger hjärnhalva, men det är fortfarande den vänstra sidan som dominerar. När det gäller visslad turkiska används vänster och höger lika mycket.

    Forskarnas förklaring till den unika arbetsfördelningen är att kompetensen i det turkiska språket finns i den vänstra hjärnhalvan. I den högra hjärnhalvan finns däremot de redskap som används för att ta in och tolka visslingarna.

    Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.

    Anders

    Foto: Onur Güntürkün

    0 kommentarer
  • En innehållsdeklaration över innehåll som kan tänkas väcka anstöt är en så kallad triggervarning. Fenomenet har importerats till Sverige från USA. Tanken är att den som av personliga skäl inte vill ta del av material som kan väcka obehag ska kunna undvika det.

    Under året har det framkommit att vissa svenska studenter efterlyser triggervarningar. De uppmanar alltså lärare att förvarna om innehåll som riskerar att trigga (’utlösa, främja’) negativa känslor. En student i litteraturvetenskap skulle till exempel kunna få en lista över passager i kurslitteraturen som kan hoppas över. Där finns kanske Raskolnikovs knivhugg och mordplaner i Fjodor Dostojevskijs Brott och straff (våldsskildring), Viktor Rydbergs skildring av romer i Singoalla (stereotyper med rasistiska förtecken) och den plågsamma behandlingen av såväl hästar som människor som jobbar i gruvorna i Émile Zolas Den stora gruvstrejken (lidande djur och människor). Och att läsa William Shakespeares dikt Lucretias våldtäkt eller Jan Guillous roman Ondskan är knappast att tänka på.

    Triggervarningen är besläktad med empatisk korrekthet. Att vara empatiskt korrekt innebär att inte utmana en persons känslor eller upplevelser på ett sätt som kan orsaka negativa reaktioner. En triggervarning kan alltså utfärdas för något som inte är empatiskt korrekt.

    Hittills har debatten präglats av ett motstånd mot triggervarningar. Inom universitetsvärlden anses det exempelvis nödvändigt att möta uppfattningar och erfarenheter som ifrågasätter de egna värderingarna. Vissa debattörer anser därför att triggervarningar utgör ett hot mot utvecklingen av ett kritiskt tänkande. I Västerbottens-Kuriren skriver Lisa Magnusson att de i själva verket motarbetar verkligt lärande:

    Ordet trigger kommer från just traumaterminologin. Till sin tillämpning påminner triggervarningen dock mest om de där Parental advisory-etiketterna som efter påtryckningar från en snörpkonservativ föräldraorganisation i mitten av 80-talet började fästas på skivor och filmer som ansågs olämpliga för barn: ”Obs! Stötande innehåll!” Skillnaden är att triggervarningarna handlar om vuxna, närmare bestämt universitetsstudenter som inte vill ta i otrevligheter. Vägen till helvetet är inte bara stensatt med goda föresatser, den är därtill brant sluttande. I USA har studenter bland annat ifrågasatt föreläsningar på obehagliga teman, motsatt sig att läsa sexistiska och rasistiska skildringar i allt från gamla grekiska myter till modern litteratur, samt gått till storms mot en staty vars brist på klädsel kan trigga dem som blivit våldtagna. I dagarna har man debatterat om trigger warning bör bytas mot content warning, innehållsvarning, eftersom trigger även betyder avtryckare och därmed kan vara en trigger för dem som har problem med vapen.

    I Sydsvenskan skriver Jenny Maria Nilsson att triggervarningar går emot den grundprincip som finns inom universitetsvärlden:

    Universitet kan få en enda stor triggervarning: här råder diskussionsnorm och du kan behöva konfronteras med för dig irriterande, sårande och outhärdliga åsikter och personer.

    I Upsala Nya Tidning hävdar Elise Karlsson att det är viktigt att omvärdera äldre texter och tolkningen av dem. Hon anser att triggervarningen är något som påminner människor om något de redan upplevt, och att de därför visar att alla människor har olika erfarenheter:

    Till viss del handlar irritationen över triggervarningar om ett i sig rimligt försvar för att vi ska fortsätta läsa äldre texter – frågan är bara vilka och på vilket sätt. Det är en fråga som är och alltid har varit en av grunderna i förmedlandet av kunskap. Men man kan också säga att triggervarningen genom att påminna om att vissa grupper orsakas obehag flyttar obehaget till de grupper som inte direkt drabbas av obehaget. Kritiken mot triggervarningarna ter sig därför ibland som en egen triggervarning: Påminnelser om privilegiet att slippa obehag kan skapa obehag.

    Diskussionen om triggervarningar förs inte bara på tidningarnas kultursidor. Ebba Busch Thor, ledare för Kristdemokraterna, tog upp fenomenet under sitt tal i Almedalen. Hon sade att trigger warnings kan motverka sitt syfte genom att gruppidentiteter får större betydelse:

    Det är ett aktuellt fenomen på amerikanska universitet. Allt fler vill se det även i Sverige. Det handlar om att skapa ”safe spaces” – trygga rum genom att sätta varningstext på litteratur, konst och kurslitteratur. I ett radioinslag i Gomorron Världen berättas att den kända komikern Jerry Seinfeld inte längre vågar uppträda på universitet av rädsla att bli uthängd eller till och med stämd. Det är identitetspolitiken som spökar där bakom. Ingen medlem ur någon grupp ska få såra eller uppröra någon annans gruppidentitet.  Konsekvensen av ”trygga rum” blir att vi ska sluta oss kring våra gruppidentiteter – i våra trygga rum av likasinnade ska vi instämmande bekräfta varandra.

    Triggervarningar tycks ha fått ett ordentligt fäste i debatten och i språket. Om de även etablerar sig vid svenska universitet och högskolor återstår att se.

    Anders

    Foto: Thinkstock

    2 kommentarer
  • UPPDATERAD. Ny chef på Språkrådet blir Harriet Kowalski. I dag arbetar hon som enhetschef på Specialpedagogiska myndigheten. Hon börjar på Språkrådet den 1 oktober.

    En 55-årig kvinna med både svenska och tyska som modersmål och som dessutom talar engelska och franska, som har arbetat som språklärare i Sverige och Kanada, varit verksam inom förlagsbranschen, jobbat mycket med ledarskap och som i dag är enhetschef på Specialpedagogiska skolmyndigheten. Det är Harriet Kowalski, som i höst tar över som chef för Språkrådet, en avdelning inom Institutet för språk och folkminnen.

    – Hon var den mest meriterade och kompetenta som sökte tjänsten och hon är en omvittnat mycket duktig chef, säger Ingrid Johansson Lind, generaldirektör för Institutet för språk och folkminnen.

    Ingrid Johansson Lind beskriver Harriet Kowalski som en person med ett stort intresse för språkfrågor och en personlig förståelse för forskningens villkor. Till skillnad från tidigare chefer för Språkrådet har hon inte doktorerat, vilket vid tidigare rekryteringar varit ett minimikrav. Ingrid Johansson Lind anser att det viktigaste var att hitta en chef med gedigen erfarenhet av ledarskap och verksamhetsutveckling.

    – Chefsrollen inom Språkrådet har förändrats och erfarenheter av ledarskap blir allt mer avgörande. I ett läge där man måste välja mellan en kompetent ledare och en kompetent forskare, så är det viktigare att vara en kompetent ledare.

    Jättespännande är ordet Harriet Kowalski använder om sitt nya arbete. Som chef för Språkrådet ser hon det som sin uppgift att stå bakom medarbetarna och skapa förutsättningar för att alla ska kunna göra ett bra jobb.

    – I grund och botten är jag vansinnigt intresserad av språk och kommunikation. Som ledare är det viktigt att se människan. Jag ska möjliggöra att du kan prestera så bra som möjligt utifrån våra mål. Om alla känner att det är genuint så kommer man väldigt långt, säger hon.
     
    Harriet Kowalski vill vänta med att slå fast om det är några särskilda frågor som hon vill driva. Erfarenheterna från uppväxten i ett tvåspråkigt hem och tiden i ett flerspråkigt Kanada är något Harriet Kowalski kommer att ta med sig till det nya jobbet. Hon vill värna varje individs rätt till sitt språk och språklig mångfald.
     

    – Alla måste få lov att utveckla sitt språk. Där kommer också minoritetsspråken in. Till exempel är min uppväxt i ett hem där det talades både tyska och svenska en del av min identitet och min kultur.

    Harriet Kowalski börjar på Språkrådet den 1 oktober samtidigt som den nyrekryterade forskningsledaren Catharina Nyström Höög gör sin första dag på jobbet. Tanken med den nya ledarduon är att Catharina Nyström Höög, som är professor i svenska vid Högskolan i Dalarna, ska bidra med den ämnes- och forskarkompetens som Harriet Kowalski saknar.

    – De ska komplettera varandra. I Catharinas uppdrag ingår att leda forskningsarbetet och att ansvara för den vetenskapliga profilen. Hon ska också hålla Språkrådets position i samhällsdebatten, säger Ingrid Johansson Lind.

    Catharina Nyström Höög kommer att arbeta på Språkrådet varannan vecka. Hennes uppdrag löper på två år. Om det därefter blir en fortsättning återstår att se.

    – Hon kommer att jobba 50 procent här och ha en fot kvar i akademin. Tanken är att hon ska fungera som en brygga mellan Språkrådet och akademin, säger Ingrid Johansson Lind.

    Samtidigt slutar den vikarierande chefen Christian Mattsson för att bli chef för Svenska Akademiens ordbok. Allt pekar därmed på att han blir den som får slutföra det arbete som påbörjades redan 1786 i samband med att Svenska Akademien grundades. Planen är nämligen att det sista bandet av ordboken ska tryckas under 2019.

    Anders

    Foto: Språkrådet

    Här kan du läsa mer om Catharina Nyström Höög.

    2 kommentarer

Sidor

Annons

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg