Prenumerera på bloggen
  • Migration är just nu ett ämne som dominerar nyhetsrapporteringen. I medierna handlar debatten gå gott som dagligen om EU-migranternas livsvillkor och om båtmigranternas fasansfulla resor över Medelhavet.

    En migrant är enligt Svenska Akademiens ordlista en ’person som migrerar’. Den som läser vidare i den fjortonde upplagan av ordlistan hamnar så småningom på migration, vilket betyder ’in- och utvandring’. Just därför är EU-migranter inte en helt lyckad benämning på de personer – ofta romer från Rumäninen – som ofta tigger eller säljer tidningar för att få ihop en slant. Få av dem sägs ha avsikten att migrera till Sverige, alltså att bosätta sig permanent i Sverige och lämna Rumänien för gott. I stället när många en förhoppning om att kunna återvända med en liten summa pengar som skulle kunna ge ett drägligare liv. Ordet EU-migrant är belagt i svenskan sedan 2011.

    Båtmigranterna flyr däremot sina hemländer med målet att få en fristad i Europa. I svenskan är båtmigrant belagt sedan 2006, men användningen har ökat dramatiskt det senaste året i takt med att allt fler asylsökande försöker komma till Europa samtidigt som katastroferna med sjunkande fartyg på Medelhavet blir allt fler.

    Den senaste tiden har EU:s attityd till båtmigranter gett upphov till debatt. Dagens Nyheter berättar att unionen undersöker olika metoder att minska antalet båtmigranter. Ett förslag är att många omedelbart ska skickas tillbaka:

    Enligt ett läckt utkast ligger EU-ländernas fokus på repressiva åtgärder: många av båtmigranterna kan tvingas återvända.

    I dag kommer de flesta båtmigranterna till Italien och Malta. Svenska Dagbladet skriver om hur EU vill se till så att fler länder åtminstone tillfälligt tar emot båtmigranter:

    EU-ledarna förväntas också gå med på att omfördela några av migranterna som räddas till Italien och Malta – de två länder som båtmigranterna oftast är på väg till – mellan sig. Till en början föreslås att 5 000 migranter direktförflyttas från Italien och Malta till andra EU-länder.

    I Aftonbladet skriver ledarskribenten Eva Franchell om de ständiga skeppsbrotten och dödsolyckorna på seglingarna över Medelhavet:

    Det är sorgligt och det mest tragiska är att vi vant oss. När lika många flyktingar drunknade söder om Italien 2013 täckte katastrofen världens förstasidor. För att det inte skulle hända igen sjösatte italienarna en massiv räddningsinsats för båtmigranter - Mare Nostrum. Under ett år räddade den 150 000 flyktingar, men sedan tog pengarna slut.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Vissa koncentrerar sig på rösten medan andra bryr sig mer om ansiktsuttrycken. Skillnaderna mellan hur mandarin- och engelskatalande tolkar känslor beror på att det i Östasien är mer sällsynt med ögonkontakt. Det hävdar kanadensiska forskare i en studie publicerad i Neuropsychologia.

    Flera östasiatiska kulturer kännetecknas enligt forskarna av begränsad ögonkontakt och mindre intensiva ansiktsuttryck. Engelsktalande i Nordamerika fokuserar däremot mer på ansiktsuttryck och mindre på rösten.

    Forskarna drar slutsatsen efter att ha testat hur 39 personer – där 20 talade kinesisk mandarin och 19 engelska – tolkade känslor som förmedlades genom tal och kroppsspråk. De fick se ansikten och lyssna till röster. Därefter var deras uppgift att säga hur personen kände sig.

    De engelsktalande lade större vikt vid ansiktsuttrycken medan de kinesisktalande gav rösten större betydelse när det gällde att läsa av hur en person kände sig. Samtidigt hade neutrala ansikten en störande effekt för de engelsktalande vid tillfällen då de borde ha fokuserat på rösten.

    Men det handlade inte bara om olika beteenden. Även hjärnaktiviteten, som mättes med hjälp av EEG, skilde sig mellan grupperna. Därför anser forskarna att det handlar om kulturella och lingvistiska skillnader som är mycket djupt rotade.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • När den isländska ungdomstidningen Æskan 1989 skrev om Mikkjáll Jackson rasade läsarna. Idolen hette i fansens värld Michael Jackson och inget annat. Æskan skrev också om artister som Brúsi Springsteen, Jóna Jett, Markús Knopfler och Patrek Swayze. Redaktionens linje var att om ett utländskt namn hade en isländsk motsvarighet så skulle den användas. Men i dag är den här typen av isländsk purism historia.

    Inte sällan talas det om isländska som det där språket som inte släpper in några lånord och som knappt ändrat sig sedan ön befolkades i slutet av 800-talet. Visst fanns det länge en puristisk tradition där självständighetsivrare framför allt riktade udden mot danska lånord. Men i modern isländska är det lika självklart att som på svenska tala om pólitík (’politik’) i stället för stjórnmál, om sjeik (’milkshake’) i stället för mjólkurhristingur, om djobb (’jobb’) i stället för vinna och pizza i stället för flatbaka. Det är fortfarande ordval som kan orsaka enstaka fnysningar, men de är sedan länge självklara i ordböckerna.

    Ibland kämpar två former mot varandra närmast i direktsändning. När vulkanen Bárðarbunga i höstas fick ett utbrott vid Holuhraun norr om Vatnajökull var det största problemet spridningen av hälsofarliga gaser, i synnerhet svaveldioxid. Här vann det inlånade brennisteinsdíoxíð närmast på knockout mot brennisteinstvíildi, det ord som tveklöst hade varit puristens val.

    Den puristiska traditionen är visserligen inte stendöd. Isländskan har ett något mer restriktivt förhållningssätt till lånord än danska, svenska, norska och färöiska. I högre grad anpassas lånord till isländsk stavning och uttal – som teymi i stället för team. Den där bilden av något slags järnridå där Íslensk málnefnd, den isländska språknämnden, bara släpper in lånord som suttit i karantän stämmer dock inte riktigt med verkligheten längre.

    I avhandlingen Purism på glid? Studier i nutida isländskt ordbruk undersöker Håkan Jansson förändringar i den moderna isländskan. Han noterar att utvecklingen tog fart samtidigt som islänningar i större utsträckning började att resa och plugga utomlands. En annan faktor som gör att fler lånord tas upp i allmänspråket är att grindväktarna förlorat sin makt. I dag fungerar exempelvis inte de traditionella medierna, som dagstidningar och public service, på samma sätt som ett slags språklig kemtvätt som putsar bort utländska dofter från den ”rena” isländskan.

    Lånord som inte följer standardisländskans normer förekommer främst på nätet. Men de dyker också upp i de etablerade medierna i intervjuer. Några exempel som Håkan Jansson tar upp är issjú (från engelskans issue), konsept (från engelskans concept) och plott (från engelskans plot).

    Är då lånorden något hot mot isländskan? Nja, Finnur Friðriksson kunde för några år sedan i en avhandling visa att isländskans struktur är förvånansvärt stabil. En inte helt väntad slutsats eftersom det i årtionden – även i ett par vetenskapliga studier – talats om att fenomen som dativsjuka och genitivflykt skulle vara på väg att bli allt vanligare.

    En tanke som Håkan Jansson diskuterar är om mer eller mindre oanpassade lånord kan skapa oordning i böjningssystemet. Somliga lån smiter in närmast obemärkt, som engelskans link ’länk, länka’ som blir substantivet linkur och verbet linka. När det gäller nörd – eller den mer sällsynta stavningen nörð – finns det däremot många bud om hur ordet ska böjas.

    Att det engelska inflytandet ska fortsätta vinna mark på isländskans bekostnad är dock ingen självklar slutsats. Håkan Jansson poängterar att islänningar läser mängder av danska veckotidningar samtidigt som de danska lånorden minskar i betydelse. Engelskans betydelse är större i dag än under de år då islänningarna trängdes framför tv- och radioapparaterna för att få ta del av de program som sändes från Nato-basen i Keflavík.

    Den kanske viktigaste förändringen under senare år är enligt Håkan Jansson nätets utbredning. Där finns ingen språkvårdande grindvakt. Helt plötsligt kan privatpersoners språkbruk bli mönsterbildande. Vad det innebär kan bara framtiden utvisa.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • När människan väl började tala gick utvecklingen snabbt. Redan de tidigaste spåren av mänsklig kommunikation är så avancerade och så nära dagens språk att talet måste ha uppstått under en förhållandevis kort period. Det hävdar forskare i lingvistik i en studie publicerad i tidskriften Frontiers in Psychology.

    För omkring 50 000 till 100 000 år sedan började människan att prata. Om det är de flesta forskare överens. Däremot finns det olika teorier om hur utvecklingen som ledde fram till det talade språket gick till.

    Nyligen placerade brittiska och amerikanska forskare startpunkten för mänsklig kommunikation hela 1,8 miljoner år bakåt i tiden. På Afrikas savanner började då mer avancerade stenverktyg att användas. Forskarna tror att språket uppstod i samband med att kunskaperna om hur verktygen skulle hanteras lärdes ut.

    Teorin går ut på att det startade med tecken, gester eller ljud. Så småningom utvecklades dessa till enkla ord – kanske med betydelser som ja och nej. Språket ska snabbt ha blivit en stor fördel. Den som förstod instruktionerna hade lättare för att använda verktygen och därmed också större chanser att överleva.

    Ett annat forskarlag lanserar nu en teori som i stället går ut på att utvecklingen förmodligen skedde raskt. Steget från pekande, mumlande och grymtande till ett komplext språk ska inte ha tagit lång tid. I stället fick det talade språket snart många av de egenskaper som det har i dag.

    Utgångspunkten för den nya teorin är att redan de tidigaste språkspillrorna som finns bevarade kännetecknades av komplexitet. På samma sätt som i dag bildades då ord som i sin tur fogades samman till fraser och meningar. Där fanns enligt forskarna troligtvis samma typ av hierarkier som nu gör det möjligt att genom att lägga till -a göra ett verb av substantivet boll.

    Dessa tidiga enskilda ord sägs vara fulla av syntax, alltså information om hur de förhåller sig till andra ord. Därför är det enligt forskarlaget inte troligt att syntax utvecklades först längre fram i ett mer avancerat stadium. I stället tyder det på att komplexiteten fanns redan från början. Det skulle i sin tur alltså betyda att talet utvecklades betydligt snabbare än vad tidigare forskning gjort gällande.

    I Språktidningen 2/2015 skrev Lars Melin om språkets uppkomst.

    Anders

    Illustration: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Med 32 000 ord på 712 sidor kartlägger Noel Kelly slang i nyzeeländsk engelska. Boken är den första i sitt slag sedan 1940-talet. Den innehåller både ord och uttryck som är typiska just för Nya Zeeland, men också slang som används inte bara i nyzeeländsk engelska.

    Den som händelsevis funderat över uttryck som seagull’s breakfast (en ”frukost” där varken mat eller dryck ingår utan i stället består av ett toalettbesök och en promenad på stranden), all hui and no doey (’mycket snack och lite verkstad’), autumn leaf (’sladdbarn’) back door pensioner (’pensionerad fårhund’) och blackwash (’besegras av ett nyzeeländskt idrottslag’) kan nu få sin nyfikenhet stillad i den nyutkomna boken Dictionary of slang in New Zealand. Den senaste slangordboken för nyzeeländsk engelska var Sidney Bakers A dictionary of colloquialisms som utkom för 70 år sedan.

    Noel Kelly är den som står bakom boken. Han berättar enligt Stuff att han började att samla på slang när han skrev en roman. Syftet var att använda slanguttrycken i berättelsen. Men snart tog slangen över helt och hållet. I fem års tid växte samlingen av slangord samtidigt som manuset till romanen hamnade allt längre ner i byrålådan.

    Svårast har enligt Noel Kelly varit att kartlägga slanguttryckens ursprung. Det är ett av skälen till att boken även innehåller slang som också används i andra länder. Inte minst finns det i nyzeeländsk engelska mycket slang som är gemensam med den engelska som talas across the ditch (’på andra sidan Tasmanhavet’), alltså i Australien. Ett sådant uttryck är no worries, som vissa närmast upphöjt till ett motto för Australien men som också används flitigt på Nya Zeeland.

    Noel Kelly tycks ha fått blodad tand. Han säger enligt Stuff att han redan har planer för en andra upplaga av den nyutkomna boken:

    Direkt när den hade börjat tryckas hade jag redan en lista på 40 uttryck som jag sedan dess har hört att nyzeeländare använder.

    Dictionary of slang in New Zealand kostar 50 till 60 nyzeeländska dollar i handeln, alltså 360 till 430 kronor plus porto från lite längre bort än across the ditch. En budgetvariant är att i stället följa bokens Twitterkonto.

    Anders

    0 kommentarer
  • I mediebranschen är native ett modeord. Det handlar om en kortform för native advertising, alltså redaktionell marknadsföring. Syftet med denna typ av marknadsföring är att den ska smälta in bland det redaktionella innehållet.

    Redaktionellt material brukar anses ha hög trovärdighet medan annonser har lägre trovärdighet. Redaktionell marknadsföring är ett sätt att ”låna” det redaktionella innehållets trovärdighet genom att presentera det på ett sätt som påminner om redaktionellt material. Innehållsmässigt handlar det dock alltjämt om marknadsföring.

    Det är framför allt i branschmedier som det talas om redaktionell marknadsföring. Journalisten berättar att Svenska Dagbladet nu är en av de tidningar som testar metoden:

    Svenska Dagbladet är inte först ut på den svenska marknaden med redaktionell marknadsföring. Dagens Industri har det, Dagens Nyheter började förra veckan med ett samarbete med en tandkrämstillverkare, Aftonbladet har sysslat med redaktionell marknadsföring länge, och har också blivit fällda av Reklamombudsmannen upprepade gånger.

    När Dagens Nyheter skriver om fenomenet sätts det i stället likhetstecken mellan content marketing och redaktionell marknadsföring:

    ”Content marketing” är ett slags varumärkesjournalistik – redaktionell marknadsföring – där annonsörens egenproducerade innehåll sprids via egna kundtidningar, nyhetsbrev, sajter och olika sociala plattformar.

    I tidskriften Råd & Rön talas det i stället om inomflödesannonsering som översättning av native advertising:

    Fenomenet har bara funnits i Sverige i några år, och har inte fått någon svensk översättning ännu. ”Inomflödesannonsering” är det som kanske bäst beskriver vad det är frågan om. För tanken är nämligen att annonserna ska se ut som det vanliga flödet på webbplatsen eller i tidningen.

    Redaktionell marknadsföring är alltså en annons som ger sken av att vara redaktionellt material. Såväl utformningen av annonsen som av textinnehållet för tankarna till redaktionellt material, men syftet är antingen att sälja eller att bygga ett varumärke.

    Ett annat ord som ofta används i sammanhanget är advertorial, ett teleskopord bildat till advertisement och editorial. Här handlar det om en annons som får en grafisk form som efterliknar redaktionellt material.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Språkvetaren Lars Melin belönas av Svenska Akademien. Han tilldelas Karin Gierows pris ”för hängiven bildningsverksamhet eller kunskapsförmedlande framställningskonst”. Prissumman är på 80 000 kronor.

    Lars Melin är docent i nordiska språk vid Stockholms universitet. Sedan han gick i pension har han främst ägnat sig åt populärvetenskap. Lars Melin har skrivit flera böcker och medverkar regelbundet i Språktidningen. En av hans mest uppskattade artiklar var en bruksanvisning till den som enligt klassiskt recept ville snickra ihop en egen motivering till Nobelpristagaren i litteratur.

    – Jag trodde att jag var bränd efter det, men det verkar som att Akademien har tagit det bra, säger Lars Melin med ett skratt.

    Beskedet om priset fick Lars Melin i veckan när ett brev med guldkantat papper dök upp i brevlådan.

    – Faktiskt blev jag lite förvånad. Jag har aldrig känt mig som Akademiens gullegris. Men det är kul att någon uppskattar det jag gör.

    Tidigare har Lars Melin bland annat tilldelats Erik Wellanders språkvårdspris. Att han nu belönas för sitt populärvetenskapliga skrivande tycker han är särskilt roligt. När han skriver en artikel vill han förmedla både lust och nyfikenhet.

    – Jag ska ha roligt av den själv. Jag är nog inte så olik delar av min publik. Om jag tycker att det är kul finns det nog andra som också tycker det. Sedan får man gärna lära sig något på kuppen. Jag vill att läsaren ska få en aha-upplevelse – att dra på munnen och tänka ”är språket så konstigt?” eller ”beter det sig så?”.

    Den andra pristagaren är teologen och författaren Jayne Svenungsson. Det skriver Svenska Akademien i ett pressmeddelande.

    Här är fler av Lars Melins artiklar i Språktidningen:

    I-prickens gåta är löst

    Få valuta för strecken

    Bananen kostar typ fem kronor

    Så föddes vårt vassaste verktyg

    Mot alla odds knäcker barnen läskoden

    Få nyord fastnar i håven

    Därför stavar vi så himla konstigt

    Så säger politikerna ingenting

    Du-reformen blev en jag-revolution

    Är det lugnt? Ingen fara!

    Anders

    Foto: Leif Hansen/Norstedts

    0 kommentarer
  • När vägskyltarna förnyades blev Lindström till Lindstrom. Men nu griper Minnesotas guvernör Mark Dayton in och kräver att bokstaven ö återfår sina prickar. Om ingen annan gör det tänker han själv fixa situationen med pensel och målarfärg.

    Lindström i Minnesota, USA, har drygt 4 400 invånare. Staden grundades under 1800-talets mitt av Daniel Lindström, en av de tusentals svenskar som vid den här tiden utvandrade till USA. I dag har runt en fjärdedel av invånarna i Lindström svenskt påbrå. Det var hit Vilhelm Moberg reste för att samla fakta till romansviten Utvandrarna. Varje år arrangeras festivalen Karl Oskar days och Lindströms slogan är America’s little Sweden.

    Länge har staden hetat Lindström även på vägskyltarna. Men när delstatsmyndigheten bytte ut skyltarna försvann prickarna över ö. Nya federala regler satte enligt Star Tribune stopp för bokstaven ö och annat som inte finns i det engelska alfabetet.

    Guvernören Mark Dayton var dock allt annat än nöjd med beslutet. I ett dekret deklarerade han att prickarna över ö skulle tillbaka. Han motiverade beslutet med att bokstäver från andra alfabeten speglar Minnesotas kulturella bakgrund. Vidare ansåg han att det var viktigt att bevara stadsnamn enligt samma principer.

    Beslutet gäller ortnamnsskyltar placerade vid tätortens gräns. I ett pressmeddelande säger Mark Dayton att han är beredd att på egen hand se till så att Lindström återfår prickarna över ö:

    Om jag så ska köra till Lindström själv och måla prickarna på stadsgränsskyltarna kommer jag att göra det.

    Mark Dayton har uppmanat delstatsmyndigheten att tillsammans med företrädare för Lindström återföra prickarna så snart som möjligt.

    Anders

    Foto: Appraiser/Wikimedia Commons

    2 kommentarer
  • 90 000 substantiv, 16 000 adjektiv, 9 000 verb, 1 500 adverb och lite annat språkligt smått och gott finns i den fjortonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista. I dag släpptes den nya upplagan i samband med en pressträff i Börshuset i Stockholm.

    Aldrig tidigare har så mycket information om en ny upplaga av SAOL släppts i förtid. Den språkintresserade har – bland annat genom en artikel i Språktidningen – fått veta att några av de stora nyheterna är fullständiga böjningsuppgifter, fler definitioner och plats för runt 2 000 löst sammansatta partikelverb. Den fjortonde upplagan innehåller 126 000 ord, varav 13 000 är nya.

    Bland nykomlingarna räknade Sven-Göran Malmgren, huvudredaktör för SAOL, upp exempel som app, kundpinne, barista, frisparkssprej, livspussel och sockerchock. Bland de ord som rensats bort nämndes modernitetsjakt, tingsfrid, intelefonering, nykterhetspolitiker och gascognarhumör.

    Peter Englund, Svenska Akademiens ständige sekreterare, kallade den fjortonde upplagan för den hittills ”största och bästa”. Han poängterade att ord inte dött bara för att de inte längre ryms i SAOL. Ordlistan speglar rörelser i språket. Det är fritt fram att använda såväl gamla som nya ord – och det är fullt möjligt att ord som en gång strukits kommer i bruk på nytt och då åter får plats i listan.

    Ett övergripande mål med ordlistan är enligt Sven-Göran Malmgren att anpassa lånord från engelska och andra språk. Steg på vägen dit är svenska pluralformer (säg hellre flera partner än flera partners) och försvenskad stavning (skriv hellre spagetti än spaghetti).

    Sture Berg, redaktör för SAOL, ansåg att den nya upplagan blivit tydligare genom fler uttalade rekommendationer – pr i stället för PR, numera i stället för numer, fajt i stället för fight, sprej i stället för spray och räd i stället för raid. I sammasättningar finns bara den rekommenderade formen, till exempel bombräd.

    Listan består alltså av omkring 90 000 substantiv, 16 000 adjektiv, 9 000 verb och 1 500 adverb. Louise Holmer, redaktör för SAOL, berättade vidare att runt 90 000 av de totalt 126 000 orden är sammansatta. Sammansättningarna har valts ut från en korpus bestående av 350 miljoner ord. Som exempel gav hon vatten. Av de totalt 1 388 sammansättningarna med vatten- fick omkring 200 plats i ordlistan.

    Sture Allén, ledamot av Svenska Akademien, höll inte med om att ordlistan genom alla nya inslag tagit ett rejält kliv mot att bli en ordbok. Den saknar alltjämt etymologier, detaljerade definitioner med mera.

    Ännu finns inget besked om när den fjortonde upplagan släpps digitalt. En app är på gång men ligger åtminstone något år bort i tiden. Om det blir en betalapp är inte bestämt. Det är heller inte klart om ordlistan – i likhet med den trettonde upplagan – kommer att publiceras gratis på Svenska Akademiens webbplats. Inom den närmaste tiden kommer enda sättet att använda den fjortonde upplagan vara att läsa den tryckta boken. Tidigare upplagor finns dock på SAOL hist.

    Däremot släpps Svensk ordbok som app i sommar. Priset blir 49 kronor. Den som hellre väntar på nästa upplaga av Svenska Akademiens ordlista kan räkna med att få vänta i ungefär tio år.

    Anders

    0 kommentarer
  • I mediedebatten hörs röster som hävdar att journalistik allt mer handlar om jakten på klick. När materialets klickvänlighet får avgöra vad som publiceras råder klickokrati. I klickokratin går roliga katter och lustiga hundar före traditionell granskande journalistik.

    I engelskan har det länge talats om clickocracy, alltså när förväntade klick får bestämma vad som publiceras. På samma sätt talas det på tyska om Klickokratie. Lånordet klickokrati dök upp i svenskan 2007, men har sedan dess ökat i användning.

    När journalistik debatteras ställs i dag ofta två företeelser mot varandra – den klickvänliga journalistiken som symboliseras av listor och bilder, och den granskande journalistiken som inte sällan beskrivs som ett utrotningshotat fenomen. Somliga debattörer hävdar att jakten på läsare gör att klickvänligheten får gå i första hand. Andra anser att de snabba klicken bidrar till att finansiera produktionskrävande journalistik. Vidare finns det också debattörer som tycker att det är självklart att till exempel samhällsjournalistik kan locka många klick om den presenteras på rätt sätt.

    Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet att kulturredaktioner är de som främst tar strid mot klickhysteri:

    Alla mediehus är fixerade vid läsar-, lyssnar-, och tittarstatistik. Kultursidornas recensionsverksamhet är den som har svårast att hävda sig på nätet – som kanske snart är den enda publiceringsformen. Just därför måste man förstå att kultur­redaktionerna faktiskt är de som med sämst resurser bäst lyckats stå emot klickokratin.

    I Politism skriver Veronica Eneskjöld om just Aftonbladets satsning på morgon-tv:

    Även om formen inte är ny, avger delar av Aftonbladets nya satsning ett eko av modern nyhetsförpackning. Sändningen delas upp i korta klipp. Det är klickokratin som bestämmer former. Alla nyheter ska kunna konsumeras med ett klick mellan Slussen och Stockholms Central. Vilket i sig varken är dåligt eller värt att förhindra utifrån något nostalgiskt behov av att bevara förflutna medieformer. Snarare är det intressant att se hur mycket nyheter blivit till en konsumtionsprodukt.

    Möjligen kan ordet klickokrati få ytterligare en skjuts under våren. I juni utkommer nämligen Ulrika Kärnborg med en bok som heter just Klickokrati.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer

Sidor

Annons

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg