Prenumerera på bloggen
  • Sofia Abrahamsson

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Sofia Abrahamsson

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • I morgon är det premiär för språkkonsulten Sofia Abrahamssons ordkalender. På Språktidningens webbplats presenterar hon varje dag fram till julafton ett ord som borde finnas i svenskan. Det är inte första gången Sofia Abrahamsson snickrar ihop 24 ord som en liten julklapp till det svenska språket. Hon bidrog även förra året med en mycket uppskattad ordkalender. Tanken med ordkalendern är i första hand att roa läsarna.

    – Ordkalendern uppkommer ur lek, så svaret är framför allt att den ska vara rolig och underhållande. Det är kvalitativt trams. Samtidigt är den ett sätt att popularisera och tillgängliggöra ordskapande: Hittar man på ett ord så finns det ordet. Om det sedan blir vedertaget och etablerat är en annan femma.

    Varför är det roligt att leka med språket?

    – Det finns en massa saker som är roliga att leka med, men inget är så konstant närvarande och ständigt pågående som språket. Man kan alltså leka var som helst, när som helst.

    Hur får du idéer till nya ord?

    – De uppstår oftast av en slump. Ibland slinter jag på orden när jag pratar eller så uppstår något slags assimilation mellan två ord och då kommer jag på att ”åh, där har vi något!”

    När började du hitta på ord på det här sättet?

    – Det är svårt att svara på. Men det var först under 2013 som jag faktiskt började skriva ner orden jag kom på. Då visste­ jag inte ens att fenomenet kallas teleskopord. Varför jag började och var idén kom från är egentligen oklart, men det känns som att det har blivit en ganska vanlig företeelse i medierna. Vi har Brangelina, brexit och bromans – och säker­ligen andra exempel som inte börjar på br.

    Du gjorde även en ord­kalender på språktidningen.se 2015. Vilket ord från den kalendern är din favorit?

    Tourätta, ’när man inte kan hålla sig från att rätta en språkfel’. Jag tror att många människor kan känna igen sig i det, inklusive jag själv. Igenkänning är ett vinnande koncept. Det var också väldigt kul att se folk gå i fällan och tourätta felet i själva definitionen av ordet (en språkfel).

    Finns det något befintligt ord i svenskan som du önskar att du hade hittat på?

    Ekivok. Det har ett så högt stilvärde. Att inleda en mening med det här är lite ekivokt, men … är en sofistikerad inramning som gör det okej att snacka snusk. Den perfekta brasklappen.

    Anders

    Foto: Ekaterina Rosenkrans

    4 kommentarer
  • Ta chansen att på allvar införa arabiska som språkval i svenska skolor. Det vore en verklighetsanpassning som skulle ge Sverige stora fördelar. Det skriver Oskar Ehrnberg.

    Det har aldrig funnits ett bättre tillfälle att lära sig det arabiska språket. Till följd av det avskyvärda inbördeskriget i Syrien och den allmänna instabiliteten i Mellanöstern och Nordafrika letar sig allt fler till Europa för att starta ett nytt liv. Ord kan inte betona vikten av att lära sig språket av det land man tagit sig till, varken den personliga och den samhälleliga. Men vad som ofta glöms av att ge emfas är hur viktigt språket är för att på riktigt förstå den kultur man möter, vare sig detta sker på hemmaplan eller i ett främmande land.

    Visst kan du som engelsman eller amerikan flytta till Sverige och klara dig galant enbart på dina engelskkunskaper, men kan du någonsin på riktigt förstå svenskarna och vår kultur utan att ha ett starkt grepp om svenska språket? På samma sätt skulle en svensk säkerligen kunna bli mycket god vän med en grupp på besök från exempelvis Brasilien, men hen skulle förmodligen få ut mycket mer värde ur mötet med den främmande kulturen om hen lärde sig portugisiska. Om Sverige på riktigt ska kunna hantera det stadigt ökande antalet modersmålstalare av arabiska inom sina gränser gäller det alltså att vi får en bredare grund i det arabiska språket även bland oss med svenska som modersmål.

    Bortsett från dina politiska åsikter och ifall du benämner det flyktingkris eller massinvandring är detta den verklighet vi ställs inför; mängden modersmålstalare av arabiska i Sverige kommer att försätta öka under den kommande tiden. I stället för att se detta som ett problem kan det göra gott att tänka på det som en möjlighet för Sverige. Det är ju trots allt mycket enklare att gå med strömmen än att försöka motarbeta den.

    Mitt förslag är att i samband med det stora antalet nya arabisktalande starta upp och bygga ut undervisning i arabiska som andraspråk i svenska skolan. Genom att satsa på vuxna med åtminstone slutförd gymnasial utbildning och ge dessa expressundervisning i svenska och en kurs i läraryrket kan vi snabbt fylla positioner för arabisklärare runt om i landet. Arabiska skulle då kunna införas som språkval tillsammans med tyska, spanska och franska som i skrivande stund väljs av elever i sjätte klass (fastän det gott och väl skulle kunna flyttas fram till fyran). Inte bara skulle vi då ge elever utökade språkliga valmöjligheter och ett bredare lingvistiskt perspektiv utan också skapa ett helt nytt yrke som klippt och skuret för många nyanlända.

    Somliga kan säkert se det som problematiskt att anställa lärare utan fullständig lärarutbildning eller tidigare undervisningskompetens, men med tanke på hur skrämmande låg färdighetsnivå många språkvalslärare besitter i sina undervisningsspråk i dagens skola känns det snarare som en frälsning att kunna ta in modersmålstalare på dessa poster. För språkinlärning är immersion vitalt och detta kan uppnås i större utsträckning med en person som är fullt trygg i språket.

    Så förutom att en stor mängd arabisktalande bor inom Sveriges gränser, vad finns det för skäl till att lära sig arabiska? Till att börja med finns det mellan 300 och 400 miljoner modersmålstalare världen över och det är ett dessutom ett av världens snabbast växande språk. Inte nog med det är islam en snabbt växande världsreligion som fortsätter få ett ökat kulturellt inflytande på länder långt utanför Mellanöstern och Nordafrika. Arabiskan spelar en otroligt central roll inom islam, långt viktigare än latinet någonsin gjort inom kristendomen. Dessutom är arabiska en nyckel till århundraden av fascinerande och spännande kultur och förståelse för kanske ett av världens mest missförstådda folk.

    Det finns emellertid en hake. Arabiskan är inte ett enat språk per se, utan är snarare en samling vitt spridda dialekter med mer eller mindre gemensam förståelse. Skillnaderna i ordförråd och uttal är ofta så stora att invånare från olika regioner har svårt att förstå varandra. Två talare av arabiska från Marocko respektive Irak skulle troligtvis inte kunna hålla en konversation om de pratade sina lokala dialekter. För att överkomma detta problem finns det tre olika alternativ som den svenska skolan skulle kunna titta på.

    Levantinsk arabiska är en samling dialekter som talas i området Levanten i Mellanöstern som inkluderar bland annat Syrien, Libanon, Jordanien och Palestina. Eftersom många av de i Sverige nyanlända kommer från denna region kan fokus på dessa dialekter bidra till ett snabbt och smidigt införande av arabiska som andraspråk i svenska skolan. Det hade också givit kunskap i en arabiska som talas av cirka 20–30 miljoner människor i ett av Mellanösterns nyckelområden.

    Egyptisk arabiska talas som modersmål av 50–60 miljoner människor och är den dialekt som förstås av flest i arabvärlden tack vare Egyptens stora mediaexport till resten av de arabisktalande länderna. Egyptisk arabiska kan därför vara ett strategiskt och effektivt alternativ men som dessvärre kan bli svårt att införa på grund av det relativt låga antalet egyptier i Sverige.

    Modern standardarabiska baseras trots sitt namn på århundraden gammal grammatik med komplicerade böjningar och kasusändelser. De flesta experter ser ytterst lite skillnad på denna standard och klassisk arabiska som är språket i Koranen och det centrala språket inom islam. Till följd av detta uppfattas detta språk som arkaiskt och gammalmodigt i arabiska öron och för många känns det onaturligt ifall de skulle behöva prata det med någon. Ändå är det det språk som används på nyheterna och i den akademiska världen och alla som är högutbildade besitter färdigheter i språket. Dessutom är det det officiella skriftspråket så för att kunna läsa svårare texter krävs kunskaper i denna variant av språket.

    Frågan är alltså inte om svenska skolan borde överväga att introducera arabiska som andraspråk; att detta kan gynna Sverige och dess invånare på åtskilliga sätt står klart. Det handlar snarare om vilken/vilka variant/varianter av språket som skulle ingå i undervisningen. I många fall där verkligheten plötsligt och drastiskt förändras är det viktigt att se sina nya omständigheter som en möjlighet i stället för något att försöka motarbeta. Jag anser att ett införande av frivillig undervisning i arabiska i svensk skola är en fullkomligt rimlig anpassning efter den nya verklighet som Sverige numera är en del av.

    Oskar Ehrnberg

    Foto: Istockphoto

    2 kommentarer
  • Post-truth utsågs till årets engelska ord av Oxford Dictionaries. I svenskan talas det allt oftare om postsanning.

    Dagens samhällsklimat har satt myror i huvudet på många samtidstolkare. Ett sätt att försöka definiera tidsandan är att bilda nyord. Så gott som dagligen debatteras fenomen som faktaresistens, åsiktskorridorer och filterbubblor.

    Kanske blir presidentvalet i USA en vattendelare. Donald Trumps seger kom för många bedömare som en total överraskning. Inte minst eftersom han i så gott som varje tal spred påståenden som inte var korrekta.

    Forskning visar att väljarna inte bekymrade sig om felaktigheterna. I stället fastnade de för känslostyrkan i Donald Trumps argument. Han upplevdes därför som en ny typ av sanningssägare, det vill säga en person som säger det han själv tycker borde vara sant.

    Ett annat ord som allt oftare dyker upp i debatten om känsloargument mot fakta är postsanning. Post- refererar här inte till tiden efter en viss händelse. Det pekar i stället på en tid där truth, ’sanning’, blivit irrelevant. Så här skriver Katrine Marçal i Aftonbladet:

    Många skyller på postmodernismen. De säger att det är denna filosofi som har lett till den era av ”postsanning” som vi nu befinner oss i. Postmodernisterna inom den akademiska vänstern hävdade att det där med sanning var något relativt. Detta är den logiska slutpunkten: en värld där den som påpekar fakta ”kränker” andras rätt till sin egen världsbild.

    I Dagens Nyheter skriver Peter Pomerantsev om Donald Trump, Vladimir Putin och postsanning:

    I USA är Donald Trumps framgångar exempel på en sorts post-sanningens politik som talar till de åsidosatta som avskyr ”etablissemanget” och ”etablerade medier”: Trump hittar fräckt på historier om hur muslimer i New Jersey firade 9/11, men när faktagranskare avslöjar honom har det ingen som helst effekt. Hans uttalanden riktar sig till känslorna snarare än debatten, medan hans följare vistas i mediala ekokammare där de vill ha sina uppfattningar cementerade. Det är denna grasserande ”postsanning” som Kreml vill dra nytta av.

    Postsanning är belagt i svenskan sedan 2016.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Nu kan du ge Språktidningen i julklapp! För bara 149 kronor kan du ge bort fyra nummer av tidningen. På köpet får du boken Varför är det så ont om w?

    Språktidningen är en given gåva till den som är intresserad av eller jobbar med språk. Varje nummer innehåller underhållande reportage, nyttiga tips och praktiska råd. Språktidningen kommer åtta gånger om året.

    För bara 149 kronor (plus porto 29 kronor) kan du ge bort fyra nummer av Språktidningen! Om du svarar inom tio dagar får du boken Varför är det så ont om w? som bonus till dig själv. Den innehåller 313 frågor och svar om språk. För svaren står Språkrådets experter. Dessutom får du Nobel 2016, en specialtidning om årets Nobelpristagare.

    Du kan också välja att ge bort fem nummer för 149 kronor. Då får du inte boken som premie. Alla prenumerationer upphör automatiskt.

    Här kan du teckna din gåvoprenumeration.

    0 kommentarer
  • Den som har blicken på läpparna förstår bråkdelen av en sekund snabbare än den som tittar på talarens ansikte. Det fastslår japanska forskare i en artikel publicerad i tidskriften Scientific Reports.

    Personer som har japanska som modersmål tittar i regel inte på samtalspartnerns läppar under en konversation. Det brukar däremot personer som har engelska som modersmål göra. Denna skillnad – som är dokumenterad genom flera tidigare forskningsprojekt – visar sig nu ha viss inverkan på språkförståelsen.

    Den som tittar på läpparna får en liten ledtråd till förståelse redan innan samtalspartnern börjat tala. Bråkdelen av en sekund före starten formar talarna läpparna på ett sätt som hjälper till att ringa in vilka ord som kan vara på väg. Denna ledtråd gör störst nytta i samtal i bullriga miljöer.

    På samma sätt kan läpparnas rörelser också vilseleda. Det är vanligt vid exempelvis dubbning. Om läpparnas rörelser inte överensstämmer med vad som sägs tar det längre tid att förstå.

    Engelsktalandes språkförståelse är någon millisekund snabbare eftersom de samtidigt lyssnar och tittar på motpartens läppar. När de japansktalande fick titta på läpparna samtidigt som de lyssnade hade det ingen positiv effekt.

    Uppenbarligen behandlar de två grupperna av modersmålstalare inte språk på exakt samma sätt i hjärnan. En japansktalande gör enligt forskarna kopplingen mellan ljud och synintryck i ett något senare skede.

    Anders

    Illustration: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Känsloladdade ord fungerar inte alls i USA:s högsta domstol. Bättre förutsättningar att vinna har advokater som uttrycker sig sakligt och inte använder sig av överdrifter. Det visar en studie publicerad den vetenskapliga i tidskriften Journal of Law and Courts.

    I det amerikanska presidentvalet gjorde Donald Trumps känslosamma stil succé bland väljarna. Men samma manér hade fungerat dåligt i landets högsta domstol. Där är det sakligheten som triumferar.

    Det är fyra amerikanska statsvetare som studerat språket i 1 677 rättsfall som behandlades mellan 1984 och 2007. Med hjälp av ett datorprogram identifierade de ord med stark laddning, exempelvis adjektiv som outrageous (’skamlig, upprörande’), apprehensive (’insiktsfull, omdömesgill’), wonderful (’underbar, förunderlig’) och glorious (’ärorik, strålande’).

    De advokater som späckade språket med laddade ord hade sällan framgång i rättssalen. I stället minskade förtroendet för dem. Betydligt bättre gick det för advokater som uttryckte sig neutralt och avstod från överdrifter. Skälet är enligt forskarna att domare enbart lyssnar efter logiska argument.

    Användningen av känsloladdat språk gav dessutom advokaterna lägre trovärdighet.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Är potetgull namnet enbart på potatischips tillverkade av Maarud eller är det ett namn på potatischips i allmänhet? Den frågan ska nu avgöras under en rättegång i Borgarting lagmannsrett som börjar i dag.

    Norska Maarud har tillverkat potetgull – alltså potatischips – sedan 1936. Men det dröjde ända till 2010 innan bolaget fick det registrerat som ett varumärke. Under åren har potetgull kommit att bli synonymt med potatischips. Samma ord används även för pommes frites.

    Konkurrenten Orkla överklagade beslutet. Orkla fick delvis rätt vid prövningen i tingsrätten i Oslo. Men bolaget fick inte rätt att marknadsföra potetgull. I påsarna heter innehållet alltjämt potetchips.

    I dag börjar alltså ett nytt kapitel i tvisten i Borgarting lagmannsrett. Kraven från de två bolagen ser ut som tidigare. Maarud hävdar sin ensamrätt till ordet potetgull, medan Orkla anser att ordet inte alls förknippas med chips från just Maarud.

    Orkla hävdar att potetgull är ett degenererat varumärke. På samma sätt som termos, vespa och primus har potetgull enligt Orkla förlorat sin särskiljningsförmåga. Den som möter ordet potetgull ser det i dag inte som kopplat till Maarud, utan använder det om potatischips i allmänhet.

    Åse Wetås vid norska Språkrådet skriver i ett debattinlägg att även varumärkesskyddade ord måste kunna tas upp i ordböckerna. Hon vill därför skilja på allmänspråket och det språk som används i kommersiella sammanhang.

    Som exempel nämner Åse Wetås seigmann. För snart tre år sedan var det i stället Orkla som rasade mot vad bolaget såg som bristande respekt för ett varumärke. Då handlade det om ett varumärkesskydd som registrerats 2003 för godiset Seigmenn. Ordet hade dock använts i norskan åtminstone sedan 1933.

    Orkla krävde då att Språkrådet antingen skulle stryka ordet ur en ordbok eller skriva seigmenn med stor bokstav och förklara att det rörde sig om ett registrerat varumärke. Språkrådet nekade.

    Den här gången kämpar Orkla på andra sidan. I allmänspråket är dock kampen redan förlorad. Potetgull är synonymt med potatischips eller pommes frites från vilken tillverkare som helst.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Lägenheter som används som lokaler ska smidigt kunna bli bostäder på nytt. I den politiska debatten kallas fenomenet återbostadisering.

    I en majoritet av landets kommuner råder bostadsbrist. I dagsläget växer dessutom befolkningen snabbare än bostadsbeståndet. SCB räknar med att Sverige under början av 2017 för första gången kommer att ha tio miljoner invånare.

    Ett sätt att snabbt få fram fler bostäder är att underlätta återbostadisering. Tanken är att det ska bli lättare att få bygglov för att göra om lokaler som en gång i tiden varit bostäder till bostäder på nytt. Ett förenklat regelverk ska alltså få fart på återbostadiseringen.

    Fastighetstidningen skriver att regeringens förhoppning är att bättre kunna utnyttja det befintliga byggnadsbeståndet. Det finns inga farhågor om att det i stället ska uppstå akut brist på exempelvis kontorslokaler:

    Med det något snåriga begreppet återbostadisering hoppas bostadsminister Peter Ericsson kunna få fram åtskilliga nya lägenheter. Vad det handlar om är att lättare kunna återbostadisera utrymmen i flerbostadshus som tidigare fungerat som bostäder men som byggts om till exempelvis kontor.

    Den som bygger om i dag måste följa dagens regelverk. Men med det nya förslaget behöver återbostadiserade bostäder enligt SVT enbart leva upp till de krav som ställs på övriga bostäder i fastigheten:

    Förslaget, som väntas träda i kraft sommaren 2017, innebär att en ny bestämmelse införs i plan- och byggförordningen gällande återbostadisering. Kraven och standarden på de nya lägenheterna ska inte vara större än befintliga bostäder i huset.

    Verbet återbostadisera är belagt i svenskan sedan 2007. Substantivet återbostadisering är belagt sedan 2015. Användningen har ökat kraftigt under året.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer

Sidor

Prenumerera på Blogg