Prenumerera på bloggen
  • Fladdermöss föds inte med ett begränsat utbud av läten. I stället kan de lära sig nya läten för att referera till olika individer. Det hävdar israeliska forskare i zoologi i en studie publicerad i tidskriften Scientific Reports.

    Halsbandsflyghunden är den enda arten av familjen flyghundar som finns i Europa. De flesta exemplaren finns dock i Afrika och Mellanöstern. Eftersom halsbandsflyghunden lever på frukter, nektar och pollen tillhör den bland fladdermöss gruppen fruktfladdermöss.

    Halsbandsflyghunden blir mellan 20 och 30 år. Djuren lever i stora kolonier. De kommunicerar med varandra med hjälp av olika läten.

    Forskare i zoologi vid universitetet i Tel Aviv har samlat in 15 000 läten från 22 halsbandsflyghundar. Dessa läten har sedan analyserats. Forskarna anser att resultaten visar att halsbandsflyghunden inte föds med en viss uppsättning av läten, utan att den kan lära sig läten som refererar till olika individer i gruppen.

    Under arbetet kunde forskarna identfiera både läten som halsbandsflyghunden använde för att referera till sig själv och läten som den använde för att referera till andra. De fann tydliga skillnader mellan läten som användes för att hälsa vänligt inställda individer och främmande halsbandsflyghundar som kunde vara rivaler. Det visade sig dessutom att halsbandsflyghunden hade olika läten för olika situationer. Djuren använde inte samma läten i en kamp om föda som i en kamp om en sovplats.

    Anders

    Foto: Artemy Voikhansky/Wikimedia Commons

    0 kommentarer
  • Den som pratar snabbt får sällan ur sig mer information än den som pratar långsamt. En snabbsnackares yttranden innehåller i regel mindre information. Det visar en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Cognition.

    Snabbsnackare och långsampratare är i själva verket ganska lika. Snabbsnackarens kännetecken är användningen av betydligt fler ord, men det innebär alltså inte att snabbsnackaren förmedlar mer information. Ofta är yttrandena från bägge typer ungefär lika informationstäta.

    Den som talar fort använder fler vanliga ord och enkel meningsbyggnad. Många av orden fungerar närmast som utfyllnad och förmedlar ingen eller lite information. Den som talar långsamt använder däremot fler ovanliga och långa ord. Långsamprataren använder också fler passivkonstruktioner.

    Att bägge typer förmedlar ungefär lika mycket information skulle enligt studien kunna betyda att det finns en omedveten kunskap om vilken informationstäthet som passar mottagaren bäst.

    Mäns yttranden är i genomsnitt något mer informationstäta än kvinnors. En tänkbar förklaring är att kvinnor i större utsträckning försäkrar sig om att lyssnaren förstår vad som sägs.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Att förstå poesi är inte nödvändigt för att uppskatta den. Och det är heller inte ens nödvändigt att vara medveten om den för att den ska uppskattas av hjärnan. Det fastslår forskare i psykologi vid universitetet i walesiska Bangor.

    Många författare och läsare har genom åren hävdat att poesi kan uppskattas utan att förstås. Det är en uppfattning som walesiska forskare nu anser sig ha bevisat. Rönen publiceras i den vetenskapliga tidskriften Frontiers in Psychology.

    För att undersöka poesins verkningskraft fick deltagarna lyssna till meningar på walesiska som antingen följde eller bröt mot cynghanedd, ett traditionellt walesiskt versmått som har medeltida rötter. Cynghanedd brukar beskrivas som ett av de mest komplexa versmåtten med komplicerade mönster för rim och allitteration.

    Deltagarna fick själva klassa meningarna som bra eller dåliga. Det visade sig att de meningar som följde cynghanedds regler genomgående fick positiva omdömen. Meningar som bröt mot reglerna fick sämre gensvar.

    Samtidigt studerade forskarna deltagarnas hjärnaktivitet. När de fick höra meningar konstruerade enligt cynghanedds regler svarade hjärnan med en elektrofysiologisk respons som uteblev när meningarna inte följde reglerna. Detta var dessutom något som skedde omedvetet. Även när deltagarna gav tummen ned åt en regelrätt mening på cynghanedd så reagerade hjärnan gillande.

    I poesi finns alltså versmått som hjärnan gillar – utan att innehavaren av hjärnan är medveten om det.

    Anders

    Illustration: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Be var det allra vanligaste ordet under kampen om Vita huset. Men segraren Donald Trumps språkliga kännetecken var ovanligt flitig användning av ordet I.

    I det aktuella numret av Språktidningen skriver Kristina Nilsson Björkenstam och Gintarė Grigonytė, datorlingvister vid Stockholms universitet, om Donald Trumps retorik. De konstaterar att presidenten under sin väg till makten effektivt använde sig av upprepningar. Till skillnad från sina rivaler nyttjade han sällan utfyllnadsljud som uh och um. I stället repeterade Donald Trump något han sagt tidigare.

    Detta är bara en i raden av studier av Donald Trumps okonventionella retorik. I en artikel publicerad i tidskriften Digital Scholarship in the Humanities studerar forskare vid universitetet i Neuchatel, Schweiz, ordvalet hos Donald Trump och åtta andra politiker som kämpade om att nomineras till presidentkandidater. Även här utmärker sig Donald Trump.

    Donald Trumps stil kännetecknas enligt forskarna av att han är osedvanligt rakt på sak. Han undviker komplicerad meningsbyggnad, använder korta meningar och förlitar sig på enklare ord. Men han är också den som har minst innehållstyngd i sitt språk.

    De tre ord som Donald Trump främst använder i större utsträckning än sina rivaler är I, very och tremenduos. I topp tre hos de åtta övriga finns ord med kopplingar till politiska sakfrågor, som amnesty, budget och conservative.

    I tv-debatterna är be och the de två vanligaste orden hos sju av aspiranterna. Demokraten Martin O’Malley utmärker sig genom att använda we allra mest följt av the och be. Donald Trump sticker ut genom att som enda politiker ha I som ett av de två vanligaste orden. Etta hos honom är be och trea är the.

    Andra ord som hördes ofta från Donald Trump var deal, Mexico och excuse. Motkandidaten Hillary Clinton talade mer än andra om income, affordable och try. Andra ord hon använde ovanligt ofta var Senator och Sanders – ett resultat av den utdragna duellen mellan Hillary Clinton och Bernie Sanders om att bli Demokraternas presidentkandidat. Bernie Sanders kännetecknades i sin tur av ord som fossil, fuel, billionaire, wealth och Wall Street.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Blorange är det nya svarta. Åtminstone när det gäller hårfärger.

    Blorange är ett teleskopord bildat till blond och orange. Det handlar om en hårfärg som – i likhet med ordet – är en blandning av blont och orange. Bland kändisar som färgat hela eller delar av håret blorange finns Zara Larsson, Kylie Jenner och Georgia May Jagger.

    Färgen ska enligt Expressen ha skapats av hårstajlisten Alex Brownsell. Den sägs vara lättast att få till på personer som redan har blont hår. Blorange upplevs ofta som en blek orange eller rosa. Så här skriver Elle om den nya trendfärgen:

    Med hårgurun Kylie Jenner i spetsen blev kulörer som rosa och turkosblått omåttligt populära under 2016. Nu utmanar en helt ny färg förstaplatsen. Den kallas blorange och är en mjuk, feminin mix av blont och orange.

    Även Frida skriver om de senaste hårtrenderna. Där beskrivs blorange som en pastellig färg:

    Att rosa och turkos var heta hårfärger bland Hollywoods kändisar under förra året har ingen missat. Men under 2017 spås en helt ny trend, nämligen Blorange! Trenden innebär en mix av blont och orange och känns härligt pastellig.

    Vecko-Revyn tipsar om att blorange är en färg som kan varieras:

    Beroende på hur mycket orange eller rött man tar i så kan färgen varieras i typ all oändlighet, man kan även slänga i lite rosa om man känner för det. Färgen passar exakt alla frisyrer och längder, och blir nästan snyggare ju mer man tvättar ur den. Och om man inte känner för att färga hela håret blorange kan man göra slingor eller en ombre i nyansen. Det är minst lika snyggt!

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Bord, mat och sked tillhör de allra första orden som barn lär sig. Skälet är att det är föremål som ofta finns i deras synfält. Det visar en amerikansk studie.

    Det är forskare i psykologi vid Indiana University som har undersökt vilka ord som barn lär sig först. Åtta barn i åldern åtta till tio månader – ingen av dem hade alltså börjat prata – utrustades med kameror. Kamerorna följde vad som fanns i barnens synfält. Forskarna visade särskilt intresse för alla måltider.

    När barnen väl började prata visade det sig att föremål som ofta fanns i synfältet också tillhörde de första orden som barnen lärde sig. Där fanns table (’bord’), food (’mat’), plate (’tallrik’), spoon (’sked’) och bottle (’flaska’). Samtliga ord har enligt forskarna stor betydelse för barnen. Därför är det naturligt att de tidigt gör kopplingen mellan föremål och ord.

    De tidiga orden är främst substantiv. Av barn som är sexton månader känner hälften till dessa ord. Enligt forskarna innebär det att synintryck har en avgörande roll för vilka ord som barnen lär sig.

    Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Royal Society Philosophical Transactions B.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • De som har mandarinkinesiska som modersmål är mer musikalisk än engelsktalande. Förklaringen är att tonhöjd i både musik och språk behandlas i samma område i hjärnan.

    Länge dominerade uppfattningen att musik och språk processades i olika delar av hjärnan. Men på senare tid har allt fler forskare blivit övertygade om att språk och musik är neurologiskt sammanflätade. Många tror dessutom att överlappningen är stor.

    Denna teori får nu ytterligare stöd genom en studie utförd av kognitionsforskare vid University of California i San Diego. De har undersökt hur barn i åldern tre till fem år reagerar på tonhöjd. Hälften av barnen hade engelska som modersmål, och hälften mandarinkinesiska.

    Kinesiska är ett tonspråk, där ord får olika betydelser beroende på tonhöjden. I engelska är tonhöjden inte betydelsebärande.

    Deltagarna ställdes inför två olika tester. De fick lyssna till en inspelad tonhöjdsförändring och ett instrumentbyte där bägge instrumenten spelade samma ton. Bägge grupperna var duktiga på att identifiera instrumentbytet. Men det var bara de kinesisktalande barnen som reagerade på tonhöjdsförändringen.

    De tydliga skillnaderna mellan grupperna beror enligt forskarna på att kinesisktalande barn redan vid tre års ålder vet att tonhöjd är av stor betydelse. De engelsktalande barnen har inte samma kunskaper eftersom tonhöjd inte har samma funktion i deras modersmål.

    Resultaten visar, skriver forskarna, att språk och musik inte är fenomen som behandlas i åtskilda områden i hjärnan. Och det är detta som gör att kinesisktalande barn har ett försprång när det gäller att identifiera tonhöjd även i musik.

    Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Developmental Science.

    Här kan du läsa mer om tonspråk.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Ofta tror vi att det är berättelser om nya upplevelser som fångar lyssnarna. Men så är det inte. Berättelser om något som redan är bekant är populärare.

    Någon gång har säkert de flesta försökt dölja gäspningar och suckar när en person återberättar handlingen i en film eller redogör för hur den senaste söndagsmiddagen tillagades. Och de flesta har nog – trots detta – funnit sig i samma situation inför måttligt entusiastiska åhörare.

    I en serie studier publicerade i tidskriften Psychological Science konstaterar forskare i psykologi att berättaren överskattar lockelsen i en berättelse om något nytt. Berättaren överskattar dessutom i regel även sin berättarförmåga. Och det är enligt forskarna förklaringen till att bekanta berättelser för det mesta får ett mer positivt mottagande.

    I ett test fick hälften av deltagarna se en videoinspelning. Därefter återberättade de händelseförloppet. Hälften av åhörarna hade fått se samma klipp. Den andra halvan hade ingen kännedom om filmklippets innehåll.

    Tvärt emot berättarnas förutsägelser var det de som redan sett klippet som var mest förtjusta i berättelsen. De som inte sett det gav berättaren och berättelsen ett lägre betyg.

    Skälet är enligt forskarna att de flesta egentligen är ganska dåliga berättare. Omedvetet lämnar många stora luckor i berättelserna som gör skeendet svårare att förstå. Det gör i sin tur att intresset minskar.

    Den som däremot känner till berättelsen kan på egen hand fylla i luckorna. Därför får de också ut mer av berättelsen.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Både lärare och sökande saknas för att Sverige ska ha en komplett utbildningskedja för de fem nationella minoritetsspråken. Det visar en rapport från Universitets- och högskolerådet.

    Universitets- och högskolerådet presenterade i dag en rapport om utbildningen i de nationella minoritetsspråken: finska, meänkieli, jiddisch, samiska och romska. Slutsatsen är att Sverige inte lever upp till de minoritetspolitiska målen. Utbildningsutbudet är otillräckligt – och dessutom är intresset ljummet för vissa av de utbildningar som finns.

    Huvudproblemet är att det saknas en utbildningskedja för minoritetsspråken. Det innebär att det saknas lärarutbildningar på en eller flera nivåer.

    Bäst är situationen för finska, som också är det största minoritetsspråket. Där finns också flest studenter. Sämst är läget för romska och jiddisch. Det finns varken lärarutbildning i romska eller utbildning i romsk kultur. Och intresset för de kurser som finns i jiddisch är litet. Det kan enligt rapporten bero på att minoritetsgruppen är liten och att många i stället lär sig hebreiska.

    För samiska och meänkieli är situationen något bättre, även om bristerna i utbildningsutbudet alltjämt är stora. Intresset för att läsa nybörjarkurser i meänkieli har vid vissa tillfällen varit betydligt större än antalet platser.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Den som regelshoppar har sitt företag i ett land där kostnader för exempelvis pensioner och sociala avgifter är låga. Fenomenet regelshopping får ofta kritik för att det gynnar ägarna men inte personalen.

    I branscher där konkurrensen är hård och där verksamheten kan flyttas mellan olika länder har det blivit allt vanligare att regelshoppa. Syftet är att minska företagets kostnader. Det handlar alltså om att hitta ett land där låga statliga avgifter gör det möjligt att hålla lägre priser än i ett land där avgifterna är höga.

    Den som regelshoppar får inte sällan kritik. Ett byte av geografisk hemvist kan innebära försämrade villkor för de anställda, som till exempel lägre pensioner.

    Nyligen har SAS planer på att basera en del av verksamheten på Irland diskuterats. I Svenska Dagbladet skriver två socialdemokratiska riksdagsledamöter att bolaget inte bör ägna sig åt att regelshoppa:

    Flygmarknaden är inne i en, ur sociala och konkurrensmässiga villkor, nedåtgående spiral. Flygbolag som vill öka sin lönsamhet genom att minska sina utgifter, kan välja att flytta sin verksamhet till länder där lönekostnader och sociala avgifter är lägre. Att göra så kallas regelshopping och sprider sig nu inom branschen. Utöver detta har vi även en utveckling där framför allt lågprisflygbolag ersätter fasta anställningar med osäkrare anställningsformer såsom egenföretagare och bemanningsföretag.

    I ett svar i Svenska Dagbladet hävdar en kristdemokratisk riksdagsledamot att regeringen har sig själv att skylla för regelshoppingen:

    Nu regelshoppar SAS mitt framför nästan på sin egen ägare, allt för att överleva i en allt hårdare konkurrens i den internationella flygvärlden. Om regeringen hade lyssnat på flygbranschen som tog initiativ till förändringar för flera år sedan, hade vi kanske haft en starkare och bättre flygnäring i Sverige i dag. Regeringens senfärdighet riskerar att allvarligt försämra, inte bara för svenskt flygnäring, utan för jobb, tillväxt och för tillgänglighet i hela vårt avlånga land.

    Regelshoppa är belagt i svenskan sedan 2006 och regelshopping sedan 2002.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer

Sidor

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg