Bild: 
Getty Images
Omvänt. De som börjar läsa främmande språk i tredje klass lär sig betydligt snabbare än de som börjar i ettan.

Nej, att läsa språk tidigt är inte alltid bäst!

Forskning visar att en senare start faktiskt kan vara bättre.

Hello, bye, i love you! Totte går i första klass i en svensk kommunal skola. Han har redan börjat läsa engelska. I andra skolor som drivs av kommunen startar engelskundervisningen i årskurs två eller tre. Det är skolans huvudman som bestämmer när engelskundervisningen ska börja i respektive skola.

Men när i livet lär man sig egentligen ett språk lättast? ”Ju yngre desto bättre”, är en vanlig uppfattning. Men språkforskare hävdar att det i vissa fall kan vara precis tvärtom.

– Sannolikt har barn ingen kunskapsmässig fördel av att börja med språkundervisning tidigt i livet, säger Niclas Abrahamsson, professor vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet.

Många har hört talas om den kritiska perioden för språkinlärning – en period som sträcker sig ungefär från födelsen fram till puberteten. Inom denna period har man möjlighet att lära sig att tala ”som en infödd”. Därefter avtar förmågan att tillägna sig språk på ett naturligt sätt. I stället måste man kämpa hårt med glosor, grammatik och uttal.

– Vi vet med säkerhet att det finns ålderseffekter vid språkinlärning: ju tidigare start, desto mer sannolikt att få högre slutresultat på språktester. Detta är ett statistiskt faktum. Men anledningen är omtvistad, säger Niclas Abrahamsson. Vissa forskare argumenterar emot att det skulle finnas en biologiskt betingad ’kritisk period’.

Det verkar hur som helst inte som om hjärnan är mogen för att ta till sig språkundervisning tidigt i livet.

– Vi får ofta samtal hit till institutionen från privata entreprenörer, som entusiastiskt berättar att de vill starta förskolor med en viss ’språkprofil’. De vill till exempel satsa på att lära barn engelska väldigt tidigt, redan från start, eftersom de har hört att ålder är ’jätteviktigt’ i fråga om språkinlärning. De vill ge barnen ett försprång i språket.

Entreprenörerna är då angelägna om att få till stånd ett samarbete. De vill att Niclas Abrahamsson ska styrka föreställningen om att det är bråttom att sätta i gång med språkundervisningen om barnen ska kunna lära sig språket obehindrat. Men han blir i stället tvungen att övertyga dem om att de är fel ute.

Under livet lär vi oss språk på olika sätt. Förstaspråket – det språk vi först kommer i kontakt med som nyfödda – suger vi åt oss mer eller mindre omedvetet. Andraspråket, däremot, är ett språk som vi möter sedan vi helt eller delvis har tillägnat oss vårt förstaspråk.

Men själva inlärningsprocessen för andraspråket liknar den som äger rum när man lär sig förstaspråket, och vid språktester uppvisar många andraspråkstalare ”inföddlika” resultat. Detta gäller speciellt om man har exponerats för språket tidigt i livet.

Definitionen av ett andraspråk är att det används i naturlig kommunikation. Det lärs in i en miljö eller ett samhälle där det används som primärt kommunikationsmedel, till exempel svenska i Sverige.

I kontrast till andraspråk står begreppet främmandespråk, det vill säga språk som lärs in i en miljö där de inte används som primärt kommunikationsmedel, till exempel skolspråken tyska, franska och engelska i Sverige.

Man har undersökt ålderseffekter även på dessa främmande språk. Och det intressanta är då att man ofta får ett omvänt resultat. Där är det i många fall så att de som börjar lära sig språket lite senare får ett något bättre resultat i språktesterna.

– Om en person får språkundervisning några timmar i veckan – då gäller inte fördelarna med att börja lära sig språket tidigt.

Små barns hjärnor är bra på att dra omedvetna slutsatser om ett språks struktur utifrån vad de hör, men i en skolsituation är det helt andra mekanismer som aktiveras. Där diskuterar man uttryckligen grammatiska regler och ord, deras uttal och betydelse, men man tar inte med sig språket ut ur klassrummet – ifall man inte bor på en plats där språket används kontinuerligt i vardagen. Och om ett barn får en sådan avgränsad tillgång till språket, kommer det snabbt att avfärda det som irrelevant.

Detta beror på att mindre barn tillägnar sig språket med en viss sorts minnessystem: det procedurala – eller implicita – minnet. Äldre barn och vuxna lär sig däremot språk i större utsträckning med det deklarativa – eller explicita – minnet.

– Och skolundervisning är ”designad” just för det deklarativa minnet.

Svenska forskare gjorde redan på 1960- och 70-talen försök med att börja undervisa några årskullar barn i engelska från första klass. Det vanliga var då att man började från tredje klass. Sedan gjorde man uppföljningar i nionde klass.

– Då visade det sig att de som började med engelska i första klass inte var ett dugg bättre på engelska än de som började i tredje klass. Ofta var det precis tvärtom: de som började senare hade snappat upp mer, eftersom deras hjärnor var kognitivt mogna för att ta emot den här formen av information. Däremot kan man ju väcka nyfikenhet på det främmande språket hos yngre barn, naturligtvis.

Så lite äldre barn är alltså bättre än lite yngre på att lära sig just främmandespråk. Det som barnen lär sig under hela första och andra klass, kan barnen i tredje klass kanske lära sig på några månader.

Detta verkar det dock vara få som känner till utanför forskarkretsar.

– Många har tagit föreställningen om att tidig inlärning är bäst, och tillämpat den rakt av på skolundervisningen, säger Niclas Abrahamsson.

Maria Arnstad är redaktör på Språktidningen

Publicerad i nummer: 
Juni 2017