Bild: 
Getty Images
USA, 1960. OS-mästaren Cassius Clay med sällskap nekas mat på en restaurang.

Rasism

Rasismens ursprung är oklart

I Svenska Dagbladet år 1923 heter det i en artikel om italiensk fascism och rasism: ”Rasism kommer av det abessinska ordet ras som betyder provinsmagnat, satrap.” Rasism har här en helt annan betydelse än den som är vanlig i dag: det hör ihop med ras, som under fascisttiden betecknade lokala bossar, pampar och småpåvar.

Ordet ras är etiopiskt och betyder ’hövding, furste’. Det kommer av det arabiska رأس (som uttalas ”ras”) och betyder ’huvud; hövding, ledare’. Den etiopiske kejsaren Haile Selassie kallades före sin kröning Ras Tafari (’den fruktade, respekterade ledaren’); rastafarirörelsen har sitt namn efter honom. Det arabiska ras kan också spåras i lånordet intarsia.

Vad är då att säga språkligt om rasism i betydelser som ’rasåtskillnad, rasdiskriminering; rashat, hets mot folkgrupp och främlingsfientlighet’? Ordet rasism är belagt från 1932 och är en avledning av ras, ’större grupp människor eller djur som liknar varandra; (folk)slag, släkte; ädel börd’, av oklart yttersta ursprung.

Det finns en mängd hypoteser: ras kan via fornitalienskan och fornprovensalskan gå tillbaka på ovan nämnda arabiska ras, ’huvud; början, upphov’, latinets ratio, ’räkning, ordning, sort; grupp’, latinets generatio, ’fortplantning, alstring’, fornfranskans haraz, ’stuteri’, eller fornhögtyskans reiza, ’linje, streck’.

På 1960-talet började man tala om omvänd rasism, och på 1980-talet kom åldersrasism (’diskriminering av människor på grund av ålder’) på tapeten.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.

Publicerad i nummer: 
Maj 2016