Dagens resenärer kan se sten rest efter resa

Text: Marit Åhlén

I en av avgångshallarna på Arlanda flygplats står en imponerande runsten, nära 2,5 meter hög. Inskriften handlar om Torsten, en man som företog en resa till fjärran land, men som aldrig återvände hem.

Gunnar och Björn och Torgrim reste denna sten efter Torsten, sin bror. Han blev död österut med Ingvar. Och gjorde denna bro.

Torsten var en av deltagarna i Ingvarståget, den berömda vikingafärden i österled ledd av Ingvar den vittfarne (se Språktidningen 5/09). Om denna vikingafärd handlar den isländska saga som heter just Ingvar den vittfarnes saga. Sagan berättar hur Ingvar med ett 30-tal skepp seglade i väg österut. Tiden var början av 1000-talet. Varje vikingaskepp beräknas ha krävt en besättning på åtminstone 15 man. Det bör alltså ha varit närmare 500 vikingar, de flesta från Mälardalen, som gav sig av på en huvudsakligen handelspolitisk resa till Särkland – vikingarnas namn på en del av Mellanöstern.

Ingvarståget slutade i något av en katastrof. Männen hade varit på resa i många år och nått sitt mål, med liten manspillan i striderna som de blivit indragna i. Då insjuknade de flesta österlandsfararna, däribland Ingvar själv, i en dödlig farsot. Inskriftens formulering blev död tyder på att Torsten inte dött någon våldsam död i strid. Då skulle det ha stått blev dräpt eller liknande. Bara så många i den ursprungliga vikingaskaran överlevde att de kunde bemanna ett eller möjligen två av de ursprungliga skeppen, och återvända hem för att berätta hur illa det hade gått. Många är de runstenar som rests till minne av Ingvar och hans färdkamrater.

Runstenen, vars inskrift handlar om en man på resa för mer än tusen år sedan, kan nu beundras av dagens resenärer. Den hittades 1990, när man höll på att schakta för bygget av den nya vägen från E4:an och fram till flygplatsterminalerna. Stenen låg med ristningsytan uppåt. Sannolikt har stenblocket vänts av en grävmaskin i samband med att viltstängslet tidigare flyttades, utan att man då uppmärksammade ristningslinjerna.

Några mindre bitar av runstenen saknas. För att försöka hitta dessa företogs en arkeologisk utgrävning i anslutning till fyndplatsen. Alla fragment påträffades inte, däremot fann man rester av en äldre väg, som alldeles intill passerade ett låglänt och sankt område. Det var troligen där som Torstens bröder byggde den runstensbro som omnämns i texten.

Marit Åhlén är intendent vid Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.