Bild: 
Istockphoto

Slutord

Jeans

USA, Storbritannien, Italien och Egypten kan på olika sätt vara språkligt inblandade i lånordet jeans. Kring 1950 kom jeansen till Sverige från USA, där jeans sedan första hälften av 1800-talet betecknade byxor av hårt bomullstyg. Grundordet jean i singularis nämns i ett svenskt varulexikon från 1815 med förklaringen: ”en sorts bomullstyg från engelske manufakturerne”.

I brittisk engelska är ge(a)ne, jene, jean känt sedan tidig medeltid med betydelser som ’kyprat bomullstyg’ och ’genuesiskt silvermynt’, förr även stavat jane. Ordet anses gå tillbaka på det italienska stadsnamnet Genua, med en lång rad äldre stavningar som Janne(s), Jene, Gene. En god bit in på 1900-talet var uttalet av jean detsamma som för jane, med ei; numera som bean med i.

Hur kommer då Egypten in? Jo, jean anses vara en kortform för jean fustian, med jean som adjektiv ’genuesisk, från Genua’ och fustian som betyder ’tjock, stark bomullsvävnad’. Enligt allmänt antagande går detta tillbaka på namnet på den egyptiska staden al-Fustat, via ett medeltidslatinskt fustaneum ’tyg från al-Fustat’. I svenskan är fostan, fustan ’tyg av bomull (och lin)’ känt sedan medeltiden.

I denim, ordet för ett bomullstyg som används till bland annat jeans, ingår namnet på den sydfranska staden Nîmes.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.

Publicerad i nummer: 
Maj 2014