Här var det viktigt att ange vem som gjort vad

Text: Marit Åhlén

Bildstenar, minnesmonument av kalksten, är karakteristiska för Gotland. De äldsta bildstenarna dateras till 400-talet. De ändrar form och utseende under seklernas gång. De tidigaste har lätt utsvängda sidor, och kan liknas vid stora yxor som står på nacken. På 700-talet dök den svampformade kalkstensskivan upp. En bildsten är – som namnet antyder – täckt av olika slags bilder, tämligen lätta att rista in i den förhållandevis mjuka kalkstenen. Ofta återger bilderna mytologiska episoder.

Få gotländska bildstenar har påträffats på den plats där de restes. Men man menar att de, liksom runstenarna, placerades vid vägar, kanske i grupper, på platser där många färdades förbi och kunde beundra monumenten. Först mot slutskedet av bildstenarnas tid, på 1000-talet, började en del av dem förses med runskrift efter mönster på fastlandet. Och först då kunde man ange till vems eller vilkas minne som stenen hade rests.

En svampformad sten från Hogrän, halvannan mil söder om Visby, står i dag utställd i Gotlands Fornsal. Den är försedd med en lång runinskrift:

Sigmund lät resa stenen efter sina bröder och göra bron efter Sigbjärn – Sankt Mikael hjälpe hans själ – och efter Botraiv och efter Sigraiv och efter Aibjärn, fader till dem alla, och han bodde i byn längst söderut. Gairvid lade ormslingorna, skickligt redde han ut dem. Sigmund har på så sätt skapat ett minnesmärke åt männen, som är (…) känt. Här skall stenen stå som märke, bjärt på berget, bron framför den. Rodbjärn ristade dessa runor, några Gairlaiv, han känner dem väl.

Inte mindre än tre namngivna män har deltagit i hantverket vid ristningens tillkomst, Gairvid var den som ”lade ormslingorna”. Med det får man förstå att han svarade för ornamentiken. Rodbjärn ristade själva runinskriften med viss hjälp av Gairlaiv. Det är alls inte unikt att flera ristare samarbetat på en och samma sten, men att som här få veta vem som gjort vad är speciellt.

Den långa texten innehåller hela åtta mansnamn. Förutom de tre ristarna är det Sigmund, som låtit ombesörja monumentet, hans tre bröder Sigbjärn, Botraiv och Sigraiv samt de fyra brödernas far Ainbjärn.

Alla namnen, med undantag av Sigmund, är speciella för gutniskan och skiljer sig från dem man finner på runstenar på fastlandet. Man kan dock se att samma namngivningsprincip har varit rådande både på fastlandet och på Gotland: ett namnled förekommer flera gånger i samma familj. I de fyra brödernas och faderns namn återkommer förledet Sig- och efterlederna -bjärn och -raiv i olika kombinationer.

Marit Åhlén är intendent vid Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.