Bild: 
Istockphoto

Slutord

Svångrem

”far drog åt svångremmen, mor minskade litet på brödskifvorna, och barnen gräto …” Det här citatet från 1903 är ett tidigt belägg för frasen dra åt svångremmen, ’börja leva sparsammare; minska på sina krav’, med motsvarigheter i många språk. Tanken bakom är att man fick dra åt bältet om midjan för att hålla upp byxorna kring den allt tommare magen och för att hungerplågorna skulle dämpas. Något äldre är varianten dra åt svältremmen. Zacharias Topelius skriver 1864 i Fältskärns berättelser: ”Han blef för fet vid magistraten, — genmälde andra; — derföre behöfde han svältremmen och blef på ny kula rysk sergeant.” Enligt vissa ingår i svångrem, ’livrem’, som första led svång, ’svängd inåt; mager’, men snarare är det substantivet svånge i betydelsen ’midja, veka livet’. Bägge orden hör ihop med svinga. Det finns en räcka närbesläktade ord. Först kan nämnas sving, ’svängande rörelse’, med den etymologiskt identiska inlånade musiktermen swing om jazz med svängande rytm. Också det tyska språkområdet har släppt till ord: svang, ’omlopp’, med grundbetydelsen ’svängande rörelse’, och schvung, ’fart, kläm’, som är bildade till schwingen. Släkt är också svank, ’inböjning (i ryggen)’.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.

Publicerad i nummer: 
7/2013