Bild: 
Karim Mostafa
Sarah Lily Yassine

Libanon mixar öst och väst

 
av: Jenny Gustafsson

I Libanon är kodväxling vardag. Bonjour, hälsar man varandra på gatan, följt av Kifak, everything good?

Officiellt har Libanon bara ett språk: arabiska. Men i allt från vardagskonversationer till medier och samhällsdebatt hörs ständigt tre olika språk. Vid sidan om den lokala arabiska dialekten – libanesiskan – hörs även franskan, som kom när Libanon var fransk koloni i början av 1900-talet, och engelskan,  som brett ut sig snabbt de senaste åren.

– Språkkunskap har alltid värderats högt i Libanon.  Och det hänger samman med vem du är. Franskan var länge en viktig identitetsmarkör för landets kristna, och arabiskan var central för muslimerna. Engelskan – ja, den har blivit en global nödvändighet i dag, säger språkvetaren Rula Diab vid Lebanese American university i Beirut.

Hon framhåller Libanon som ett typiskt flerspråkigt land.

– Dessutom blandar vi språken när vi talar. Vi kodväxlar. Det är det mest naturliga sättet att uttrycka sig på för många libaneser.

stadsplaneraren Sarah Lily Yassine är 30 år. Hon bor i  Beirut, och har kodväxlat sedan hon var liten.

– Jag växte upp med en mix av franska, arabiska och engelska. Mina föräldrar blandade språken hela tiden, så det var naturligt för mig. Mina vänner och deras familjer talade likadant. I dag sker växlingen helt automatiskt när jag talar med andra libaneser, säger hon.

Språkhybriden kan höras över hela Libanon. Även om unga växlar mer än äldre, så är det inte en generationsfråga. Men kodväxlingen är vanligare bland välbeställda familjer och bland dem som bor i stor­städerna. I grunden är det en fråga om utbildning. Många libanesiska föräldrar gör allt de kan för att sätta sina barn  i privatskolor. Dessa undervisar nästan uteslutande på engelska eller franska.  

– Barn i privatskolor börjar lära sig språk väldigt tidigt, redan i förskoleåldern. För dem blir arabiskan sekundär. Elever i statliga skolor talar bättre arabiska, men har ofta sämre kunskaper i engelska och franska, säger Rula Diab.

Engelskans och franskans starka ställning gör att många nytillkomna ord och termer, som har med vetenskap och samhällsfrågor att göra, importeras. Kodväxling blir något oundvikligt.

– Ingen i Libanon skulle använda det arabiska ordet hasoob för ’dator’, till exempel. Alla är vana att använda den engelska termen. Har man läst matematik, biologi och litteratur på ett annat språk, så kan man helt enkelt inte de arabiska orden, säger Rula Diab.

Sarah Lily Yassine känner  igen språkens överlappande funktioner. Hon behärskar sina tre språk bra, men associerar dem med olika saker.

– Engelskan kopplar jag samman med jobb, och franskan med litteratur och filosofi, eftersom jag gick i en fransktalande skola. Arabiskan är mitt emotionella språk. När jag ska uttrycka mig snabbt och känslosamt blir det på arabiska, säger hon.

Liksom många andra libaneser använder Sarah Lily Yassine uttryck från olika språk, och hon byter ofta mitt  i en mening.

– Det mest tillgängliga ordet kommer automatiskt, oavsett språk. Det är lustigt. Jag kan inte kontrollera det. Och vissa uttryck kommer varje gång på samma språk. Det kan vara det arabiska ordet matalan, som betyder ’till exempel’, och engelska termer som okay och please.  

Rula Diab vill inte beskriva kodväxlingen som något bra eller dåligt. Hon ser det som en naturlig del i ett land som alltid har varit en knutpunkt mellan öst och väst. Libanon har gått igenom krig och svårigheter, och sett en omfattande migration. Libaneserna är i dag spridda över hela världen.

– Vi brukar säga att vårt land befinner sig i en ständig identitetskris. Det märks på hur vi talar. Kodväxlar gör vi inte för att det är kreativt eller påhittigt. Det är något praktiskt. Ett uttryck för Libanons mångfald, säger hon.

 

Publicerad i nummer: 
Augusti 2012