Därför stör sig folk på ordet kring

Text: Eva Frisendahl

Om det är dimma kring en stad, är det då dimma i den också? Det är inte självklart utan kan betyda att dimman ligger som en ring runt staden. Det finns vissa som tycker att det är den enda möjliga tolkningen.

Det finns även de som tycker att ett seminarium kring barna­vård inte riktigt berör sådant som direkt har med barna­vård att göra. Ett seminarium om barnavård, däremot, går rakt på ämnet.
Jag reagerar när folk skriver tänka kring  i stället för tänka på, och reportage kring i stället för reportage om. Därför har jag tagit mig an just ordet kring. Jag har samlat in drygt 2 200 meningar med kring ur svensk press från 1965 till 2008, och ur dem vaskat fram de olika betydelser som ordet har: från det konkreta ståltråd kring fördelardosan till det abstrakta associera kring våren. Det visar sig att kring är mitt i en spännande förvandlingsprocess.
Kring är en preposition, liksom på, till, under, från med flera. De används enkelt i alla möjliga sammanhang, både konkreta och abstrakta: stå på golvet och tänka på kärleken. Men sannolikt användes de här små orden – precis som andra ord – först bara konkret, som i gömstället under sängen, komma hem från jobbet, dansa kring granen.
Prepositionerna tillhör en stabil grupp ord som brukar kallas de slutna ordklasserna. Utmärkande för de slutna ordklasserna är att orden där binder ihop och bestämmer andra ord och meningar. Det är motsatsen till hur orden beter sig i de öppna ordklasserna, som verb, adjektiv och substantiv. Det är en grupp som ständigt fylls på och förändras. Typiskt för orden i de öppna ordklasserna är också att de har en tydlig egen betydelse och att de kan stå ensamma och ändå ha betydelsen kvar.
Antoine Meillet, fransk lingvist, såg för hundra år sedan hur orden i de slutna ordklasserna från början kom från de öppna, och myntade för fenomenet ordet grammatikalisering.
Tanken är att prepositioner från början står för ting. Ordet till kan till exempel ha betytt ungefär ’mål’ eller ’gräns’. Dessa ting har sedan börjat användas i abstrakta sammanhang – tala till någon, där någon är ”målet för talet”. Prepositionerna glider vidare till att få rent grammatiska funktioner. Till slut kan de tidigare konkreta betydelserna försvinna helt. Det är den här glidningen från innehåll till form, från betydelserna till det som ligger emellan dem, från lexikala till grammatiska enheter, som grammatikaliseringen fångar.
Prepositionen kring är särskilt intressant att titta närmare på. När jag räknade och jämförde mina drygt 2 000 meningar visade det sig att den abstrakta, vidgade typen av kring stod för så mycket som en tredjedel av alla instanser redan 1965. För tre år sedan stod den för hälften.
Det beror på att kring just nu befinner sig i den här processen – det vill säga att kring håller på att grammatikaliseras, men inte riktigt är framme än. Därför studsar många till när kring avviker från dansa kring granen-betydelsen, där kring används konkret.
Betydelser kan omtolkas, och det är förmodligen viktigt för grammatikalisering, för språkförändring överlag. Många ord har ett ursprung som inte stämmer med hur det används i dag, och då kan omtolkningar ha varit i farten. Dessa kommer sig av att ordet används som vanligt, men i ett sammanhang som gör att lyssnaren eller läsaren kan dra nya slutsatser om betydelsen (se till exempel artikeln om ordet legio i Språktidningen 6/11).
Om språkbrukaren använder ordet i den nya tolkningen ett tag, och får sällskap, accepteras ett nytt användningsområde.
Prepositioner kan börja användas abstrakt, men det finns en hake i övergången mellan rummet och tanken. När ett ord görs abstrakt lämnar det liksom vår fysiska världs påtagliga gränser. De blir flytande, och när begreppet inte har gränserna att förhålla sig till kan det lätt omtolkas och tappa delar av sin forna betydelse. När bara få betydelsedelar är kvar blir ordet såklart användbart på fler ställen – både i konkreta och abstrakta sammanhang. Som kring, som kan börja användas för att beteckna andra relationer än bara något som är runt omkring. Dimman som ligger kring staden kan också befinna sig i staden, och seminariet kring barnavård kan gå direkt på ämnet.
Detta kallas ibland talande nog för blekning.
Prepositionerna om och runt har ett liknande ursprung som kring, och de verkar vara tre vagnar på samma tåg.
Ordet om har haft den rumsliga betydelse som kring har, men det verkar ha grammatikaliserats nästan helt. Nu är en bok om språkvård en bok som prickar in ämnet språkvård, medan en hand om midjan låter lite föråldrat.
Det är fascinerande att det numera ses som språkvård att ersätta samtal kring med samtal om! Händer samma sak med runt nu? Även om det ännu låter ansträngt används runt på samma sätt som kring gör ibland, som i tänka runt mode.
Min uppfattning om kring är att det gärna används där man kanske försöker låta extra insatt, eller när man inte anstränger sig för att komma på en verkligt träffande preposition – ett språk jag uppfattar som nutida. Men kring har alltså förändrats i jämn takt i minst femtio år.
Så långsamt kan det gå, och så länge kan vi irritera oss. Men kraften som ligger bakom grammatikalisering är universell och stark, och det verkar inte så lite stöddigt att vilja stoppa den. Redan när vi upptäcker att något händer är det nog för sent.