Dario Fo per post – på originalspråk

Jag har träffat Dario Fo, Nobelpristagaren. Vi hälsade inte personligen, men det kändes så. Trots att vi var kanske femtio personer i lokalen var mötet intimt. Och ett skäl var språket. Dario Fo talade italienska, ett språk jag inte behärskar.

Det hela började med en inbjudan från Postens frimärksavdelning. De skulle fira nya frimärken, som föreställde Dario Fo. Det var en flott inbjudan, och jag ombads svara per post. Papperspost. Möjligen borde jag ha begripit redan då att detta skulle bli en sällsynt tillställning. Men jag tänkte bara att eftersom det var posten som bjöd, var det självklart att man inte skulle svara per e-post. I övrigt hade jag inga förväntningar förutom att hela tillställningen såklart skulle hållas på engelska - det var ju internationella gäster i publiken - och att det kanske skulle bli lite trist.

Men oj, så fel jag hade. Inte ett ord sades på engelska. Och inte en minut var tråkig.

Postens vd, Lars G Nordström, inledde på svenska, vilket simultantolkades till italienska. Han talade om nödvändigheten av att ha kul och tillåta sig att vara kortsiktig (än hade hans dubbla månadslön inte avslöjats, så det var inte oavsiktligt lustigt). Men det roligaste var att han inte slentrianmässigt valde engelska, utan faktiskt lät sig tolkas.

Därefter uppförde skådespelaren Björn Granath en scen ur Mistero buffo på svenska. Till det behövdes ingen tolkning. Dario Fo kunde sitt eget skådespel.

Sedan gick Dario Fo upp på scenen för att avtäcka planscher med de två frimärken som föreställde honom själv och hans Nobeldiplom. Inte heller han valde att tala engelska. I stället tolkade Anna Barsotti från italienska. Hade nu Dario Fo bara tackat och sett glad ut hade hennes uppdrag varit enkelt. Men han passade på att hålla ett säkert tjugo minuter långt, improviserat tacktal.

Det handlade bland annat om vikten av att skriva brev. Pappersbrev. Silvio Berlusconi skriver inga brev, menade Dario Fo. Men tänkande människor, män och kvinnor som vill förändra världen, skriver brev. Dario Fo trollband oss. Han spelade teater. Allt på italienska, i långa monologer. Men Anna Barsotti klarade uppgiften galant. Hon tolkade där det behövdes, men lät vår fantasi och Dario Fos universella kroppsspråk stå för resten. Vi förstod.