Talspråket ska inte styra

Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt Fredrik Lindströms komiska idé (Språktidningen 2/08) att kalla dem smarta, som talar barnspråk och uttalar ordet egentligen som ejenklien. Ett dåligt beteende blir inte bättre för att det upprepas.

Känner inte Lindström till att sådana ingrepp snarare kan leda till ökade svårigheter och minskad förståelse? Ett utmärkt exempel på det är den franska negationen non. Den utökades vid negering av substantiv, adverb och så vidare till non pas/plus/jamais/guère/point, varvid non så småningom av ”smarta” människor i talspråket försvagades till ne. Knappast begripligare.

I både språkliga och andra avseenden får vissa människors tillkortakommanden, inte tas som förevändning för att inte hålla en hög standard på vårt språk.