Bild: 
Scanpix

Kinesiska

Kinafeber

 
av: Nils-Johan Tjärnlund

Kurserna i kinesiska är fulltecknade. Kinesiska studenter flockas på universiteten. Sverige är drabbat av kinafeber.

Tidigare var Älvkarleby vid Dalälvens södra strand porten till Norrland. Nu är den lilla bruksorten mer omtalad som porten till Kina.
Den som susar fram längs motorvägen genom norra Uppland får plötsligt anledning att sakta farten. Mitt i de grönsvarta skogarna reser sig ett originellt byggnadskomplex med smårutiga lanterniner och svängda tak, framskjutande långt över husens röda hörn och prydda med olika dekorationer. Hela anläggningen omgärdas av kraftiga grå murar.
Det är det omtalade Dragon Gate, ett synligt bevis på den Kinafeber som gripit Sverige. Ägare är den kinesiske affärsmannen Jingchung Li, som i vardagslag kallas för mister Li. Han är fabrikör från Zhuji utanför Shanghai och har byggt upp en förmögenhet på att tillverka myggmedel. Nu satsar han flera hundra miljoner kronor på att skapa sitt livsverk, en brygga till kinesisk kultur i Sverige, berättar Erland Ågren, som är anläggningens platschef.
–?Vi vill skapa ett levande kulturcentrum. Hit bjuder vi in kinesiska affärsdelegationer och här kan vi ge dem grundläggande information om svensk kultur, infrastruktur, investeringsprojekt och mycket mer. Samtidigt blir Dragon Gate med affärer och restauranger en sevärdhet för turister.
De nya kontakterna mellan Sverige och Kina ökar betydelsen av att kunna kinesiska. Tidigare har städer som Washington, London, Paris och Moskva dominerat världspolitiken. Framöver får vi också föreställa oss att Peking och Shanghai får mer att säga till om. Det menar Torbjörn Lodén, som är professor i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet.
– Agendan kommer i tilltagande utsträckning att bestämmas i Kina, och om vi ska hänga med och veta vad som händer så måste vi kunna kommunicera på kinesiska.

Redan när han som ung student 1968 började läsa kinesiska i Stockholm fanns ett stort intresse i Sverige, fast då av andra orsaker.
–?Majoriteten av de studenter som började med kinesiska på den tiden var nog intresserade av den kinesiska ”utvecklingsmodellen”. Vi tyckte att tredje världen, inklusive Kina, inte riktigt räknades in i den värld som de svenska skolorna och universiteten undervisade om, och det var något som vi ville ändra på, säger Torbjörn Lodén.
Fyrtio år senare är bilden en annan. Kina har blivit hela världens fabrik, och landet håller gradvis på att anpassa sig från socialism till marknadsekonomi. Inom några decennier kan Kinas ekonomi vara världens största.
–?Kinas öppning och ekonomiska utveckling har lett till att landet nu är en del av den svenska vardagen på ett helt annat sätt än då. Många nybörjarstudenter har redan varit i Kina när de börjar studera språket. Kina har verkligen blivit en del av världen, säger Torbjörn Lodén.

Johan Björkstén har skrivit den första läroboken i kinesiska för svenska studenter. Han upptäckte Kina 1986, och blev omedelbart förälskad. Sedan 1994 bor han permanent i Kina och driver pr-byrån Eastwei Relations. Han har också blivit en populär programledare i radio och tv, och kineserna förvånas över att han talar språket som en infödd.
–?Det mystiska, exotiska skimret kring Kina var definitivt ett skäl till att jag ville lära mig språket. Och de vackra tecknen har en oemotståndlig dragningskraft.
Det är en lång väg att gå innan man behärskar mandarin så bra som Johan Björkstén. Receptet? Många timmars pluggande och talang räcker långt. Men enligt Johan Björkstén är det ännu viktigare är att lära sig se hur kinesiskan skiljer sig från västeuropeiska språk. Grammatiken är enkel, men uppbyggd på ett annat sätt. Olika former av substantiv och verb saknas, och i stället konstrueras meningarna utifrån betoningar och ordföljd. En mening som ”Den boken innehåller vackra bilder” skulle i direkt översättning från kinesiska snarare lyda ”Den här bok, bild vacker”.
–?Många har också svårigheter med uttalet. Det finns fyra toner som man måste lära sig, och det är en riktig utmaning, säger Johan Björkstén.
Ett klassiskt exempel är ma, som med olika toner betyder så vitt skilda saker som ’mor’, ’hampa’, ’häst’ och ’skälla ut’.

Södra latin i Stockholm är en av landets gymnasieskolor som vill fånga upp det stigande Kinaintresset. Skolans huvudbyggnad är en mäktig mörkröd tegelborg från 1891. Ljuset från lektionssalarna glimmar som facklor i den skumma vintereftermiddagen.
Här finns redan en lång tradition av undervisning i kinesiska. Det började i slutet av 1980-talet när sinologen Cecilia Lindqvist, författare till de populära böckerna Tecknens rike och Qin, kom hit från Skanstulls gymnasium. Traditionen upprätthålls nu av en av hennes tidigare elever, Johanna Lidén.
–?Mitt intresse väcktes på 1970-talet när jag läste böcker om Kina. Som uppväxt i en konstnärsfamilj blev jag också fascinerad av tecknen, berättar hon.
Efter några skrala år på 1990-talet, när grupperna bara bestod av fem elever, har utvecklingen vänt och nu studerar sammanlagt ett sjuttiotal elever kinesiska på Södra latin. En av dem är Jennifer Kullenberg, som under högstadiet fick upp ögonen för asiatisk kultur genom de japanska tecknade serierna manga och på semesterresor till Thailand.
–?Tecknen är intressanta och det är spännande att lära sig förstå de olika byggstenarna. Det är också kul att förstå de tatueringar med kinesiska tecken som folk går runt med. Inte så många förstår nog själva vad de betyder, säger Jennifer Kullenberg.
Läraren Johanna Lidén håller med:
–?För oss i väst blir kinesiskan som ett hemligt språk, och det finns en lockelse i att kunna behärska den hemligheten. Samtidigt får man inte glömma bort att språket talas av 1,3 miljarder människor.
Skälen att välja kinesiska är varierande. Vissa elever har kinesiskt påbrå, andra är utövare av asiatiska kampsporter eller fängslade av populärkulturen, som Jennifer Kullenberg. De flesta är inte så fokuserade på sin framtida karriär­utveckling, menar Johanna Lidén.
Men kunskaperna i kinesiska kan bli en värdefull merit i en kommande yrkeskarriär. Lennart Kågestam är rektor vid Södra latin och projektledare för Next China, ett samarbete mellan sju gymnasieskolor i Stockholm som alla satsar på undervisning i kinesiska.
–?Genom projektet blir det möjligt för elever att göra studiebesök eller gymnasiearbeten på företag i Kina. Men det handlar inte bara om Kina, utan om att över huvud taget öka kontakterna med omvärlden och möta branschernas krav på specialiserade utbildningar, säger Lennart Kågestam.
Den nya kinesiska öppenheten har också gjort det möjligt att skapa ett utbyte mellan Södra latin och ett gymnasium i Peking. I april 2007 reste de svenska eleverna till Ritan high school, och i oktober fick de kinesiska eleverna uppleva Stockholm. Det blev en berikande erfarenhet som också innehöll flera kulturkrockar.
–?Det man lär sig mest är att många saker är totalt annorlunda, säger Jennifer Kullenberg. Familjerna var överbeskyddande. Som svensk är man van att vara självständig, men här ville våra värdar hålla en i handen hela tiden. De ansträngde sig också att göra ”västerländsk” frukost: fem korvar och ett ägg. Jag har aldrig ätit så mycket i hela mitt liv!
Nu håller flera av eleverna kontakt på internet med sina nya kinesiska vänner, och utbytet fortsätter igen om två år.
–?Den här typen av utbyte var otänkbart för bara några år sedan. Det var förbjudet för utlänningar att bo i kinesiska familjer, förklarar
Johanna Lidén.

På tre år i gymnasiet hinner man lära sig omkring 500 tecken. För att kunna läsa en dagstidning bör man behärska omkring 2 000 tecken. Det tar lång tid att bli en fena på kinesiska. Och som alltid är det klokt att börja så tidigt som möjligt med inlärningen. Därför planerar nu också flera grundskolor att sätta kinesiska på schemat redan från sjätte klass. Torbjörn Lodén spår att kinesiska i framtiden blir ett av våra vanligaste språk i skolan.
–?Engelska kommer under överskådlig tid att förbli vårt första främmande språk, men jag tror att kinesiska om tjugofem år mycket väl kan vara ett bland flera språk som är nummer två.
Det nya utbytet mellan Sverige och Kina sker också i allt större utsträckning från öst till väst. På ett kafé invid den frostvita Linnéträdgården i hjärtat av Uppsala värmer sig Yuan Nong och Jijuan Gu med kaffe. De är doktorander vid Institutionen för genetik och patologi, Uppsala universitet, och tillhör en växande grupp kinesiska forskare som verkar i Sverige. Bara i Uppsala finns över 500 personer med ursprung i Kina, och många av dem är studenter och doktorander.
Yuan Nong som kommer från Nanning i södra Kina föreställde sig Sverige som ett sagoland. Hennes intresse väcktes genom Astrid Lindgrens böcker om Madicken.
– Jag slukade skildringarna av julfirandet och påsken, och tyckte det verkade så spännande med granar och snö. Så för fyra år sen när jag bodde i Singapore och var lite uttråkad såg jag plötsligt ett anslag om en tjänst vid Uppsala universitet ”där gårdagen möter morgondagen”.
I det ögonblicket bestämde jag mig.
Hittills har hennes förväntningar infriats, åtminstone när det gäller den skimrande julen, men hon har också stött på kulturkollisioner, såsom språkförbistring. Kolleger och bekanta hade svårt att uttala eller komma ihåg hennes riktiga namn, och därför tog hon det nya förnamnet Rachel med engelskt uttal.
– Det är ett namn som jag förknippar med styrka och självständighet, säger hon.
Även Jijuan Gu har valt ett ”västerländskt” namn, Gucci, och då inte bara för att hon gillar det italienska varumärket, utan också för att hennes riktiga namn faktiskt uttalas så, med familjenamnet, Gu, först, som är brukligt i Kina: Gu Jijuan. Och båda har märkt att de nya namnen är ett bra sätt att bryta isen när de träffar svenskar, till exempel på tillställningar.
Att hålla sig med ett lättuttalat smeknamn har förresten blivit något av en trend i Kina, i synnerhet för dem som tänker sig ett liv utomlands. Och det är många andra västföreteelser som också lockar kineser: barn lär sig spela pianomusik komponerad av de stora europeiska mästarna, förmögna affärsmän bygger jättevillor med drag av franska lustslott och konditorier med kaffe och tårtor blir populära inneställen.
Det enda som faktiskt inte har påverkats så mycket av väst är språket. Medan vi i svenskan flitigt har skapat nya ord som telefon av grekiskans teleos och phonos och lånar in hela ord som webb och mejl, sker det betydligt mer sällan i kinesiskan. Där motsvarar varje tecken ett morfem, den minsta betydelsebärande enheten, och flera enskilda tecken skapar tillsammans ett nytt ord.
–?Telefon består exempelvis av tecknet dian för ’blixt’ sammansatt med tecknet för hua, ’att tala’, alltså ’blixttal’, säger Johan Björkstén. Av den anledningen är kinesiska relativt motståndskraftigt mot fonetiska, ”ljudhärmande”, lån.
Ibland lånar man först fonetiskt, som till exempel ’motor’, mada, men där säger man numera oftast fadongji av fa, ’alstra’, dong, ’rörelse’, och ji, ’apparat’, alltså ’alstra-rörelse-apparat’.
Både Yuan Nong och Jijuan Gu har märkt av det ökade intresset för kinesisk kultur hos svenskar, men det handlar mest om det traditionella som kalligrafin, papperskonsten zhe zhi (japanskans origami) och klassisk kinesisk filosofi.
När det kommer till den moderna populärkulturen finns många vita fläckar. Nu hoppas Torbjörn Lodén att de investeringar som kinesiska entreprenörer gör i Sverige kommer att bidra till att öka allmänbildningen.
– Jag är övertygad om att sådana satsningar också kommer att göra svenskar mer kunniga om kinesisk kultur, och då inte bara gammal kultur som vi förknippar med filosofer som Konfucius och Lao Zi, utan också dagens kultur: ”riktig” kinesisk mat, litteratur, konst, film, musik och mycket mer.
Sedan våren 2003 är Kina Sveriges största asiatiska handelspartner, och den svenska exporten till Kina uppgick 2006 till 21 miljarder kronor. Mellan 400 och 450 svenska företag har redan etab­lerat sig i Kina, visar en sammanställning från Exportrådet.
Och nu söker sig de kinesiska företagen till Sverige. I Kalmar vill det kinesiska bolaget Fanerdun etablera en bas för sin affärsverksamhet i Europa och skapa ett skyltfönster för omkring tusen kinesiska företag.
Men de nya kontakterna vållar också misstänksamhet och oro. Hos säkerhetspolisen förbereder man sig till exempel för att ny ekonomisk brottslighet kan få fäste i Sverige, och har redan anställt specialister med kunskaper i kinesiska.
Historiskt har Kina både fascinerat och skrämt européerna, konstaterar Torbjörn Lodén. Synen på Kina som ett hot hämtar delvis näring ur äldre föreställningar om ”den gula faran”.
– Jag vet att satsningen i Kalmar, som är ett initiativ av en enskild kinesisk entreprenör och utan stöd av den politiska ledningen i Peking, har ifrågasatts som ett försök av det kommunistiska Kina att stärka sitt inflytande i Sverige. Och som chef för Nordiska Konfucius-institutet har jag mött frågor från många som undrar om inte de kinesiska myndigheterna genom institutet försöker skapa ett brohuvud för propaganda i Sverige.
Kinafebern kan alltså kylas av, baserat på gamla fördomar.
– Det vore olyckligt, säger Torbjörn Lodén. För oss som engagerar oss i svensk-kinesiskt samarbete blir det en viktig uppgift att visa att fördomarna om ondskefulla kinesiska syften är ogrundade.
I Älvkarleby låter man inte sådana föreställningar slå rot. Där finns nu planer på att skapa en hel enklav influerad av kinesisk kultur, ett Dragon Land som sträcker sig från Uppsala i söder till Hälsingland i norr. Bland annat byggs ett ”affärstempel” och ett museum med utställning av terrakottastatyer. Strax utanför muren ska en ny restaurang invigas.
– Där ska serveras äkta kinesisk mat, inte den försvenskade varianten, säger Erland Ågren.
På gårdens ena sida har mister Li låtit resa en jättestaty, nästan tjugo meter hög. Det är den tusenhändiga Guanyin, medlidandets och nådens gudinna inom buddhismen. Många tror att det är en Buddhastaty, men i själva verket är gudomen en bodhisattva, en varelse som står på randen till att bli en Buddha. Statyn har huggits helt för hand i kinesisk granit och fraktats på fartyg till Sverige.
Namnet Guanyuin betyder ”den som observerar ljudet av världen”. Och världens ljud sorlar alltmera i fyra toner kinesiska.

Publicerad i nummer: 
Februari 2008